Fördom?

Ordet fördom är ju lite intressant. Det består alltså av två delar ”för” och ”dom”, d.v.s. att man dömer baserat på olika saker man vet, tror, har hört eller vad det nu kan vara. Om det nu är baserat på en skröna eller vad man tror kan man kanske säga att det är fel att ha fördomar. Om det däremot är något som är baserade på ren fakta är det ingen fördom. Låt oss ponera att man påstår att snö är vitt. Det kan inte bli en fördom, och alla kan ju gissa möjligheten att snöflingor med annan färg börjar falla.

Vi vet att man de senaste åren skapat en massa områden i forna miljonprojektsområden, med problem och gängkriminalitet. Man må kalla dem utanförskapsområden och skylla på vad man vill som socioekonomiska faktorer, men problemet kvarstår. Problemet är givetvis ett problem för samhället rent generellt men tvivelsutan skapat av politikerna. Det är alltså rimligtvis inte en fördom att påstå att vi pratar om områden med stora problem, som på nysvenska kallas för utmaningar.

Men givetvis är det så att man inte kan påstå att all personer i dessa områden är kriminella, men andelen färgade snöflingor är ett uppenbart problem. Nu har alltså Ardalan Shekarabis fru Therese, som är polis skrivit en artikel där hon vill bryta fördomarna (länk). Givetvis i bildtexten handlar det om ”information för att motverka fördomarna”.

Just ordet information, är nog det mest förljugna ordet i svenskt vokabulär, tillsammans med fakta och utbildning (tack, Public Service). Märkligt nog behöver generaldirektören för kriminalvården fler platser, (länk), trots att det bara rör sig om fördomar, och vi vet alla att befolkningsökningen beror på invandringen. Generaldirektören nämner även ”…våldsbejakande extremism, det blir fler unga gängkriminella med anledning av den utveckling som vi ser idag.”.

Så det känns minst sagt patetiskt att en civilminister, skriver en artikel som hans fru får stå för, och på detta sätt försöka skyla över de problem han är direkt delaktig till att ha orsakat. Visst, floskler och svammel är en direkt diagnos svenska politiker som uppenbarligen är svårbotad, månne beror det på någon form av missbruk av drogen makt?

Alltså finner jag anledning att publicera en annan bild (nedan) av verkligheten, som en annan polis publicerat på FB. Liknande information har vi givetvis från Leif GW. Så mot denna bakgrund frågar man sig hur Isabella Löfvin kan kalla problematiken för en svartmålning.

Poliser säger upp sig i massor och skottlossningar våldtäkter och mord är vardagsmat. Struntsaker som bilbränder har inte längre nyhetsvärde, kriminella ligor härjar och för någon dag sedan släppte man en s.k. tiggare som hade sex miljoner på fickan i Uppsala, men han var väl ”EU-medborgare”, på nysvenska.