Här kommer ett helt opolitiskt inlägg, för omväxlings skull. Det har inte ens någonting med politikern Kent i Örebro att göra eller invandringspolitiken. Haha!!
Jag hittade en ensamkommande flykting på garageuppfarten idag. Jag provade snacka på svenska, men det var ju förstås kört. Engelska och tyska gick inte heller, och min franska är ingen höjdare men jag provade i alla fall, utan framgång. Det var även rätt svårt att bestämma kön, eftersom han eller hon hade någon stor vit fotsid dungrej, brun på sidorna som täckte hela kroppen utom benen, så ögonen var i stort sett det enda man såg. Dungrejen kanske är för att skydda mot det jämra kalla svenska klimatet, eller åxå är det kanske någon form av burka eller niqab tänkte jag: Ok, för någon månad sedan läste jag i lokalpressen att man skulle ta emot ”ensamkommande flyktingbarn”, men det här verkade knappast vara ett barn. Och ärligt talat tycker jag de kunde ha meddelat mig att de hade skickat ett till mig för inkvartering.
Kanske skulle man ringa polisen? Tja, erfarenheten är ju den att eftersom klockan snart 18.00, hamnar man i närmsta stad som kanske skickar en bil om en timme eller så, om har ett gäng terrorister jobbar på att spränga kommunalhuset.
I alla fall, jag kollade på flyktingen, och baserat på att sådär 99% av flyktingbarnen är manliga, kom jag fram till att det är en kille. Så, han såg lite slirig ut, och jag tänkte att han kanske är hungrig. Så jag fixade lite käk och gick ut med. Det var en hit! Flyktingen käkade som bara den, och tänkte sedan sova.
Mörker tänkte jag, man kan ju inte ha en flykting sovande på garageuppfarten. Vad ska grannarna säga? Så jag bar in flyktingen på min inglasade altan, och tänkte att han kan ju sova här, iklädd någon skum dungrej så lär det ju inte bli kallt, och så fixade jag lite mer käk och dricka.
Nu är bara problemet att jag har tre rasister i familjen. De bara hatar alla flyktingar, och vill ha ihjäl dem. Efter att ha parkerat flyktingen på altanen låste jag in rasisterna, men man kunde se i deras ögon att de var ute efter att döda om de får chansen.
När flyktingen somnat hittade en märkning runt ena foten, men han hade inga skor. Praktiskt tänkte jag, samma pryl som man ger nyfödda runt ena armen så man vet vem som är mor. Kanske funkar det på samma sätt med flyktingar, och de har kanske inte hunnit få personnummer.
OK, försiktigt läste jag på märkningen och där stod det ”S-04-07”.”S” kanske stod för Sverige, Somalia, Sudan, Senegal eller Swaziland…. men…kanske skulle man kolla på Migrationsverkets hemsida för att se om de har någon standard för flyktingmärkning, och kanske de har några goda råd om hur man tar hand om flyktingar. Nix, det fanns inte ett vitten om flyktingmärkning.
Men efter lite sökande på nätet hittade jag i alla fall att man skulle ge flyktingar vatten, käk, låta dem vila någon dag eller så och sedan släppa ut dem ”vind för våg” igen. ”S” stod tydligen för att han hörde hemma i Sverige och 04 betydde i Stockholmstrakten. Imponerande! Det är minst 15 mil till Stockholm härifrån. Men himla konstig flyktingpolitik…nåja, står det så gör jag väl så och när flyktingen verkar pigg får han väl dra dit han vill.
Så kan det bli när man hittar en vit brevduva på garageuppfarten, och har tre katter som gärna sätter klorna i alla fåglar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar