Nästan bannad...

Jaha, den moderata bloggaren Kent i Örebro, har låtit meddela att han inte vill ha några fler kommentarer från undertecknad till sin blogg. Jag är dock i gott sällskap med denna bannlysning. Anledningen är att han hävdar att jag gjort dels personangrepp och sedan tjatat om invandringspolitik in absurdum.

Det första anser jag vara felaktigt eftersom så inte skett. Vad jag däremot kommenterat, och vilket han tar åt sig av, är hans agerande när det gäller invandrings och flyktingfrågor, och mera specifikt hans underlåtenhet att kommentera eller diskutera dessa. Men då pratar vi alltså om hans underlåtenhet i hans politiska funktion, och det är definitivt inga personangrepp. Vi har alltså en valrörelse igång, och jag anser att Kents tystnad i denna fråga är mycket komprometterande för både honom som politiker men även för Moderaterna och alla andra riksdagspartier.

Saken är den att man uppenbarligen ska tysta hela frågan, och detta har man kommit överens om mellan alla riksdagspartier, dels för att man har fört en mycket tvivelaktig politik, avser fortsätta med detta gäller för alla partier. Men sedan har vi problemet med Sverigedemokraterna, som i synnerhet efter Vellingehistorien fick luft under vingarna.

Man har alltså skickat ut dekret inom samtliga partier med förhållningsorder, och i fallet moderaterna gissar jag att innehållet specificerar att följande ej må diskuteras, debatteras eller skrivas om:
- Den förda invandringspolitiken, eller hur denna ska föras i framtiden
- Kostnader för invandringen och invandringspolitiken, i synnerhet inte ensamkommande flyktingbarn.
- Problem i miljonprojektområden eller kriminalitet som på något sätt kan knytas till invandring.
- Islam eller incidenter i detta land som på något sätt kan kopplas till islam.
- SD som politisk faktor, om det inte är uppenbar och negativ information mot SD som ej är kopplad till invandringspolitik eller flyktingfrågor.

Det är givetvis även förbjudet att debattera med representanter för SD.
Tydligt klargöra att man under inga omständigheter kommer att samarbeta eller göra överenskommelser med SD.

Alltså, och under de senaste månaderna, har jag och flera med mig ansatt politikern Kent i hans politiska funktion i dessa frågor. Påföljden är alltså att han undanber sig från ytterligare kommentarer från mig.

Sedan är det observationer från media. I tidningarna är det uppenbart att denna fråga sopas under mattan. Även om det sker regelrätta kravaller i miljonprojektområdena, innebärande uppeldade bilar, bränder, stenkastning på räddningspersonal och polisen, införs detta bara som en liten notis, med texten att det var ”stökigt”, eller ”oroligt”. Notisen försvinner fort, och inga kommentarer tillåts, och blogglänkningar till artikeln försvinner.

Public Service går givetvis i samma ledband, och rapporterar inte ens sådana incidenter, opartiska och objektiva som de är. Diskussioner om islam och invandring är givetvis tabu. Sannolikt med viss motvilja rapporterade man om att Lars Vilks blivit attackerad vid en föreläsning, men då givetvis utan att koppla det med islam eller invandring. Att judar boende i Malmö, blir trakasserade till en nivå där de tvingas flytta har mig veterligt inte ens nämnts. Ej heller att kriminella gäng avser "ta över" dessa deras områden.
Men så fort man plockar gör intervjuer och visar folkbilder gnerellt, ser man till att ha med personer som uppenbarligen har utländsk bakgrund och namn som kommer från främmande länder.
Som ni vet, det är inte propaganda utan opolitisk information som TV-licensbetalarna betalar för , för att på egen hand kunna bilda sig en åsikt baserad på den objektiva information de fått av Public Service.
Och visst är det mäkligt? Det finns inte ett enda nyhetsmedia i världen som inte hävdar att de tillhandahåller opartiska nyheter och ren information. Men som svensk ska man alltså tro på att Public Service är de enda som de facto gör det. Jag vill alltså påstå att vi pratar om ren propaganda, givetvis inte på samma banala och enkla sätt som för 30 år sedan med Anslagstavlan, eller från renodlade kommunistregimer utan mer sofistikerat. Det handlar alltså om selektion och ordval.
De etablerade partierna har nu upptäckt internet och mobiliserar tappert sina medarbetare för att basunera ut sina åsikter och försöka översvämma nätet med länkningar och KFIB*-taktik.

Vad som nu hänt, finner jag vara mycket beklämmande för ett land som hävdar att det är demokratiskt. Det etablerade partierna anser alltså att hela frågan om invandring och dess problem ska förtigas inför valet, emedan man är fullt medveten om alla problem, samt de enorma kostnader (tiotals miljarder per år), för samhället och skattebetalarna. Jag vet inte om man lever i någon form av flumpolitik från 70-talet och envist vill hävda multikultisamhällets fördelar, eller tror att det är någon form av värde och stolthet i att vara ett litet världssamvete, och ta hand om alla som vill flytta hit, eller vad det nu kan vara. Men klart är att nätet, med medborgarnas rätt att uttrycka sina åsikter kommer att ge de politiker som naivt tror att medborgarna numera låter sig styras av information och propaganda de har monopol på att tillhandahålla, kommer att bita sig i tummen, och bli bittert överraskade efter valet. Jag hoppas och tror att SD kommer bli en ordentlig maktfaktor att räkna med. Det som nu händer, och toppstyrningen av politiker och information, är en mycket smutsig historia som inte hör hemma i ett land som kallar sig demokratiskt.

*=Klubben För Inbördes Beundran