Vad är långsiktiga planen?

Svenska ungdomar kan ju inte få jobb, och jag vill minnas att arbetslöshetsprocenten bland ungdomar ligger runt 25%. Alltså flyttar de till Norge som vi kan läsa i denna artikel. 67.000 svenskar flyttade alltså till Norge förra året för att få jobb, för att det är bättre betalt eller de kan få ett bättre jobb där.

Det gör politikerna inte ett dyft åt, utan beklagar sig lite över den skyhöga arbetslösheten. Men vad gör man samtidigt? Man tillåter en helt sanslös invandring av lågutbildade grupper som inte har en chans att få jobb. Kollar man på ”Migrationsinfo”, ser man att det är kanske 60.000 som är under kategorierna, kvotflyktingar, skyddsbehövande, konventionsflyktingar, synnerligen ömmande, flyktinganhöriga eller bara anhöriga, vad det nu innebär.

Så man kan helt enkelt se det så att p.g.a. inga jobb, dålig arbetsmarknad, förd arbetsmarknadspolitik, eller vad det nu är ersätter man den emigration man har av svenskar, och i synnerhet svenska ungdomar, med immigration av lågutbildade flyktingar och anhöriga till dessa som i många fall inte kan väntas förvärvsarbeta inom 8-10år.

Med det har jag två stora problem:

För det första ska de som kommer hit försörjas till dess de får ett arbete, och regeringen har i kohandeln accepterat ”anhöriginvandring”, vilket i synnerhet innebär att det kommer hit en massa invandrare (lycksökare), som varken kommer att får arbete och sannolikt inte ens vill arbeta av olika skäl. Alla dessa ska försörjas, och de två första åren sitter kostnaden på statens budget, därefter på kommuners som varit dumma nog att ”ställa upp” när det gäller flyktingmottagande. Hela historien kommer att leda till oerhörda kommunala nerdragningar som vi redan ser frukten av och det kommer bara bli värre.

För det andra: vad förväntar man sig att ”flyktingar” eller rättare sagt ekonomiska lycksökare ska börja jobba med, och vilken lönenivå pratar vi om?  Hela historien tyder på att regeringen vill att Sverige ska bli ett låglöneland, baserat på arbeten inom offentlig sektor eller arbeten vid löpande bandet, och att internationella företag skulle flytta sina verksamheter hit för att lönekostnaderna är låga. För en sak är solklar, men det verkar politikerna inte ha fattat; arbeten skapas inte ur tomma intet; det måste finnas ett behov av att ett arbete ska utföras och någon är villig att betala för det. Annars finns inte ett enda jobb, det spelar ingen roll hur mycket man piskar arbetsförmedlingar och kommer med arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Så vad vill man göra egentligen? Se till att vi blir ett låglöneland med lågutbildad arbetskraft som tar över ren lågteknologisk produktion. Ska man starta TEKO-industrin igen för att man kan anställa personer som sy billigare än i Malaysia, Vietnam, Thailand eller Indonesien?

Kanske är det vad Ullenhag är ute efter med sina ”nystartzoner” med skatterabatt (eller befrielse); TEKO-industrier för invandrarkvinnor som jobbar för 10kr/tim, eller arbeten inom industrier i området för deras män som kräver noll yrkeserfarenhet och inga som helst kunskaper ens i svenska eller ens multiplikationstabellen men tillverkar leksaker, för 15kr/h.

Problemet är bara att det finns några som måste betala för dessa personers försörjning till dess det blir verklighet, och det kommer leda till ett mycket segregerat land både inkomstmässigt och etniskt, kulturellt och religiöst. Dessutom är problemet att det svenska välfärdssystemet kommer att kollapsa innan det blir en verklighet. Svamlet om berikning må stå för Ullenhag, Billström, Schlingmann och nu Kent Persson, mig lurar det inte.