DDR 2013, del 2

Man kunde nu inte bemöta SD i riksdagen, när det begav sig efter valet 2010. Precis som ca ett år tidigare då Maud Olofsson och Mona Sahlin i debattprogram fått erfara i debatter med hr Åkesson. Det är dock mycket pinsamt och allom uppenbart att så är fallet då direkta frågor ställs i riksdagen, och de som förespråkar massinvandringen inte kan svara.

Ett effektivt motmedel är givetvis att instruera myndigheter om vad som gäller, och här kommer några exempel; polisen må icke göra några som helst kopplingar mellan invandrare och brottslighet. Detta ligger helt i linje med det ej existerande ”Lilla Saltsjöbadsavtalet” från 21:a mars 1987, vars tredje punkt lyder ”Att under en tidsperiod av fem år systematiskt nedtona de negativa effekter som utpekande av speciell rastillhörighet vid brottslig verksamhet kan komma att ha för drabbade populationer.”. Just en sådan drabbad population råkade vara kvinnor som genom underlåtandet att publicera vederhäftig information, både i media och från polisen, inte insåg/inser farorna med exotiska kontakter. Baserat på detta, finner man det inte alls märkligt att våldtagna kvinnor, ganska snart finner det ej mödan värt att anmäla våldtäkter. Skadestånden är larvigt låga och fängelsestraffen likaså.  Dessutom kan man förutsätta att ett antal våldtäktsmän gått fria för att polisen inte publicerar detaljerade uppgifter om gärningsmännen. Slutsatsen är att det våldtäkter inte anmäls, vilket är ser fint ut i statistiken.

Propagandaapparaten börjar så sakteliga vakna ånyo efter valchocken. Alla siter på nätet som ifrågasätter utvecklingen är ”hatsiter”, gärna med prefixet extrema. Att blockera insändare till tidningarna, samt att inte visa blogglänkningar räckte uppenbarligen inte. Debatterna i riksdagen blev rent komiska; de regeringsbärande politikerna får en direkt fråga som de inte vill svara på och svamlar om, antingen hur synd det är om flyktingar, behovet av arbetskraft, eller om hur många utlandsfödda som går till jobbet varje dag. Minister Billström ägnar sig generellt att gömma sig bakom EU eller internationella åtaganden, båda argumenten lika felaktiga. Ullenhag har visioner om framtiden (d.v.s. han lever inte i nutiden), och använder regeringssidorna till att publicera ren propaganda där han vill ta livet av felaktiga ”myter” när det gäller invandringen. Statsministern dyker hela tiden då ämnet kommer upp och verkar liksom lite trött på frågan och menar att SD tjatar och har fått svar. Han svarar precis som övriga ansvariga dock inte på frågorna som ställs.

Ett intressant svar som gavs i riksdagen var dock från Anders Borg. Frågan var hur mycket invandringen kostar. Borg menade att det var svårt att beräkna av olika anledningar. Det märkliga är dock i detta statistikens förlovade land att Professor Jan Ekberg klarade av att räkna ut summan drygt 50 miljarder per år för sådär 7 år sedan. Detta var dock av politikerna en beställd utredning, så det finns ingen anledning att tror att siffrorna var i överkant. Men Anders Borg hade givetvis inga siffror att presentera.

Märkligt nog, har tydligen BRÅ drabbats av samma sjukdom. Alla siffror relaterade till t.ex. överrepresentation och sexualbrott finns bara inte. Senast man publicerade sådana siffror var överrepresentationen ca 3.5 gånger men det var sådär 7-8 år sedan. Nu finns inget i den vägen att tillgå, givetvis. Statistik som visar negativa saker om invandrare förbjuds, eller i alla fall stoppas så den inte kommer till allmänhetens kännedom eller kan användas av SD.

Men märkligt nog, och mycket oroväckande stiger SD:s opinionsiffror i stort sett konstant. Det är dags att växla upp. Kosta vad det kosta vill att få vandra i maktens korridorer. Man har provat de flesta klassiska knepen, men inget verkar fungera.

I morgon närmar vi oss nutiden, om jag hinner då ska jag skriva slutet på historien om det berikade landet.