måndag 2 december 2013

Om kvinnors berikning


I min bok brukar man inte våld mot kvinnor. Det bara är så, kanske en del av min uppfostran eller min kultur, jag vet inte men jag har aldrig ens när jag blivit riktigt förbannad (vilket är sällsynt), drömt om att slå en tjej eller kvinna. Det finns inte i min sinnevärld så enkelt är det. Steget till att sedan våldta en kvinna är i min bok ännu större och både de som slår kvinnor och/eller våldtar dem ska dömas till mycket stränga straff.

Jag skiter blankt i om det kommer hit personer med andra värderingsgrunder, andra religioner eller vad det må vara. Den som brukar våld på kvinnor eller ännu värre har begått våldtäkt ska straffas mycket hårt. Dels för att den som begått ett sådant brott ska få ett kännbart straff, men vidare till varnagel för andra. I mitt land ska det inte vara accepterbart att slå kvinnor, och ej heller våldta dem om de så går halvnakna på gatan.

Den senaste tiden har vi sett ett antal rättsfall i vilka våldtäktsmän går fria, eller döms till löjligt låga straff. Anledningarna i de enskilda fallen är lite sekundära och kan betraktas som spridda.
De drabbade kvinnorna kan dessutom inte räkna med något skadestånd även om rätten utdömer ett sådana. Gärningsmannen har vanligtvis inte ett öre, och saken hamnar hos Brottsoffermyndigheten som i bästa fall ersätter en kvinna med en bråkdel av vad rätten utdömt. Givetvis om kvinnan orkar tjafsa med Brottsoffermyndigheten åtskilliga månader eller år. Brottsoffermyndigheten anser sig alltså stå över svenska domstolar och skriver ner de skadestånd domstolarna utdömer.

Jag drar mig till minnes ett fall i Uppsala, där en ung tjej blev gruppvåldtagen. Man hittade inga gärningsmän, och tjejen tog sitt liv. Något år senare kunde man med DNA knyta en kille till gärningen, och denne fick något symboliskt straff med massor av förmildrande omständigheter.

Till saken hör att i takt med den sanslösa invandringen, i synnerhet från länder med en kvinnosyn fjärran från min, stiger antalet våldtäkter och sexualbrott. Det enda svenska politiker reagerar mot är s.k. hedersmord. Sist, ja inte senast eftersom BRÅ mörkar dagens situation var överrepresentationen sådär 250% när det gäller sexualbrott och invandrare och deras barn, men det var sådär 5 år sedan. Någon aktuell statistik även om den tas fram, lär varken du eller jag få ta del av. Detta är en del av ”berikningen” som Ullenhag inte berättar om, men med en massa visioner om framtiden i ett multikuti-, multireligöst land.

Men var förvissad – den dagen en svensk våldtagen kvinna smittas av HIV vid en våldtäkt är det hennes sak att bevisa att hon just blev smittad av gärningsmannen. Det är en ren omöjlighet att bevisa rent juridiskt inser alla. Så gärningsmannen kanske döms till lite samhällstjänst, på sin höjd. Om han blir fälld…

Länkar: SvD och SvD


Inga kommentarer: