Tiggeri, ett tilltagande problem

Det där med tiggeri är en klurig nöt. Så här rent spontant tycker jag det ser förbaskat illa ut i ett i-land att det finns tiggare på gatorna. Vi har världens näst högsta skattetryck, efter Danmark vill jag minnas, med ett mycket välutvecklat socialt skyddsnät avsett för de som är svenska medborgare.

Ok, det fanns inga tiggare på gatorna för sådär 10 år sedan, kanske hemlösa som ville ha en slant men inga tiggare som rest hit från andra länder för att tigga.

Första gången jag kom i kontakt med tiggare var i Bangkok på 80-talet, och då var det ofta mödrar som satt med sina spädbarn på gatorna. Ofta hade barnen handikapp och synliga defekter, vilket talade om för mig att de sannolikt vanställts för att bli bättre tiggare.

I samma stad fanns ett tempelområde med personer som gick runt med burar med fåglar. Man skulle då betala en slant för att ”släppa fågeln fri”, och göra en god gärning. Givetvis var det så att man fångade först fåglar som man stoppade i burarna, och sedan lurade dumma turister att betala för att släppa ut. Ju fler som betalade för denna verksamhet, ju fler fåglar kommer att bli fångade och placerade i burar, behöver man inte vara raketforskare för att fatta.

Men detta lärde mig en sak, det går inte att bli av med tiggeri genom att tycka synd om och ge pengar. Gör man det, blir det en lönsam bransch, eventuellt åxå organiserad, och tiggeriet lär bara öka. Kraven på tiggarna lär öka och vi kan redan se personer med handikapp (kanske riktiga), som använder det för att få in mer pengar. Blir detta en lönsam bransch kommer vi snart se kvinnor med lemlästade barn i 20 minusgrader som tiggare.

Men vad är då tiggeri? Tja, i sin rena form någon som sitter med en mugg, men problemet är lite mer komplicerat, och det är enkelt att bara förbjuda tiggeri, hur politiskt kontroversiellt det än är.

Men sedan har vi ett trevligt inslag i gatubilden, och det är gatumusiker. Jag gillar duktiga gatumusiker, och ger dem gärna en slant om jag gillar deras musik och har en stund över att lyssna på den. De är för mig en del av en levande stad, och gatulivet. Men nu har vi en svår gränsdragning mellan tiggeri och gatumusiker; Jag har ett flertal gånger sprungit förbi vad jag inte anser är gatumusiker som t.ex. sitter och "spelar" någon naiv rytm på en trumma. Men man kan svårligen särskilja dessa från duktiga gatumusiker rent juridiskt, med mindre än att man måste ha någon form av tillstånd för att få spela gatumusik. Men detta faller i sin tur på den subjektiva bedömningen av musik. Så om en tiggare plingar lite med en triangel kan man givetvis anse att detta är musik, och personen en gatumusiker.

Den enda lösning på detta jag ser, är att förbjuda alla som inte är svenska medborgare att tigga, på så sätt har man inte hindrat svenska gatumusiker eller svenska hemlösa att tigga. Andra, måste ansöka om tillstånd, detta inkluderande personer från andra EU-länder. Är man musiker från ett annat land och vill tjäna en slant som gatumusiker i Sverige kan tillstånd beviljas av lokal polismyndighet, men till rent tiggeri av personer från andra länder ges inga tillstånd, och jag struntar blank i vad EU beslutat.

Men sedan finns det kommuner som inte fattat hela problematiken, och Uppsala kommun är en sådan. För några veckor sedan blev det minusgrader och de hitresta tiggarna från Bulgarien eller Rumänien bodde i en bil, och hade barn med sig. Så kommunen kallade dem på nysvenska för ”utsatta”, och fixade bostäder till dem (länk), men tidigare hade det visat sig att det rörde sig om en organiserad verksamhet (länk). Detta, och kopplingen mellan artiklarna nämnde givetvis inte tidningen.

Men låt mig avsluta med några gatumusiker eller tiggare, välj själv (länk).