Från en i "mobben"

Problemet med den ”mob” som nämns och som jag själv kanske tillhör är ganska enkel. Det är vanliga människor som blivit förbannade, men tidigare bara kunna knyta näven i fickan. Internet och de sociala fora som finns har givit möjligheten för dem att kunna få uttrycka sina åsikter.

Men vi har även en viss bufferteffekt. Det har ju varit så att bara de åsikter som tillåtits har varit de som varit positiva till den förda politiken. Det handlar inte om rasism, det handlar inte om agg mot personer, utan det handlar om kritik och ifrågasättande av den politik som förts och förs. Nu har vi ju alla fått oss itutat sedan skolåldern att vi har ett demokratiskt samhälle med yttrande och tryckfrihet, men dessa personer har kommit till insikten att så inte alls är fallet.

Media, oftast knutna till sina partier och beroende av presstöd, samt Public Service har haft monopol på den information medborgarna fått, och inga andra åsikter har tillåtits.

När jag själv började bli aktiv på nätet och kommentera i tidningarna upptäckte jag hur kommentarer raderades, trots att de inte på något sätt stred vare sig mot lagen eller de regler som tidningarna stipulerat. Jag anser inte heller att de kommentarer jag kom med var aggressiva eller på andra sätt borde ha föranlett radering. Vad jag var ute efter var att debattera och diskutera den förda politiken så sansat och riktigt jag kunde och kan.

Men trots detta raderades i stort sett allt jag skrev, och då blir man faktiskt ännu mer förbannad, och i den vevan började jag blogga själv.

Sådär ett halvår före valet kom uppenbarligen instruktioner till media om hur de skulle agera, och raderingarna tilltog kraftigt för att nå en höjdpunkt ett tag före valet. Det var uppenbart att man fått instruktioner om att inte tillåta att vissa åsikter kom fram, och på så sätt påverka valet. Så mycket för demokrati och yttrandefrihet. Det var tiotusentals kommentarer som bara försvann, och själv visste jag att det inte var någon idé att komma med kommentarer, de skulle ändå bara bli raderade. Idag är det lika illa och alla kommentarer som inte är politiskt korrekt raderas urskiljningslöst. Länkningar till bloggar raderas i massor och vissa siter, som t.ex. denna är bannade av SvD. Detta trots att tidningen inte har det publicistiska ansvaret. Ett typexempel på hur man försöker begränsa yttrandefriheten.

Politikern Kent Persson i Örebro, vägrade för ca.1.5 år sedan att svara på alla frågor som var knutna till invandringen, tjatade man blev man ”oönskad”. Ett typexempel på hur politikerna agerar.

Så den ”mob” man nu refererar till är helt vanliga människor som vill diskutera och ifrågasätta men vars åsikter har undertryckts, och alltså har man fått en ketchupeffekt, av de åsikter och personer man hindrat från att komma till tals.

Samtidigt har politikerna försökt påverka medborgarna, med ren propaganda till att acceptera den invandringspolitiken som förs. Nysvenska ord har sett dagens ljus, som t.ex. ”främlingsfientlig”, ”islamofobi”, ”berikning” och ”nybyggare”. Man har vidare sopat alla problem och kostnader som invandring fört och för med sig under mattan, och i den mån man tvingats ta upp dem i någon debatt, har de nedtonats som lite ”integrationsproblem”.

Alltså, när debatten startar pratar dessa två grupper helt olika språk, och har helt olika syn på verkligheten. De politiskt korrekta hamnar i en kulkärve av argument de aldrig trodde fanns, och springer hem med svansen mellan benen, emedan de mumlar ord om rasism, främlingsfientlighet, islamofobi och annat som de blivit itutade av partiledningen och media. Tar de politiskt korrekta debatten, kan egentligen bara två saker hända, antingen förlorar de stort till sin egen förvåning, eller åxå tar man till okvädningsord och sätter igång och förolämpar varandra.

Så om nu #svpol har tagits över av ”främlingsfientliga” eller en ”mob” är det helt enkelt så att de som figurerade där hade inga argument, utan var ”klubben för politiskt korrekta lurade strutsar” med huvudet i sanden.

Detta är ett typiskt fenomen. Strutsarna tar upp huvudet, men upptäcker att det var farligt, och stoppar raskt ner det igen. De har inga hållbara argument, så förbaskat enkelt är det.

Det finns massor med siter och bloggar som efterlyser en seriös och sansad debatt om invandringen, men det finns inga politiker eller personer inom media som törs ta en sådan debatt.

Här och nu går bra för min del. Berätta för mig vad som är så bra med den svenska invandringspolitiken, så lovar jag föra en sansad debatt utan okvädningsord.