Enligt grundlagen har kommunerna självbestämmande, och bestämmer
själva om de vill ta emot s.k. flyktingar.
Om regeringen i stället för att öppna upp gränserna, släppa in skäggiga
muslimska ankarmän under flaggan ”flyktingbarn” och alla deras anhöriga,
anpassat sin verksamhet efter det antal s.k. flyktingar som kommunerna var
villiga att ta emot, hade detta problem inte existerat.
Det hela skulle kunna fungera mycket enkelt – Migrationsverket frågar varje år kommunerna
om hur många flyktingar de är villiga att ta emot. Kommunerna är i princip
självstyrande enheter och känner bäst till både sin ekonomiska situation och
bostadsläget i kommunen. Vidare vet de vilka statliga ersättningsnivåer som
gäller, och vi pratar om av medborgarna valda politiker i varje kommun.
När sedan migrationsverket summerar det antal flyktingar kommunerna sagt sig
villiga att ta emot, vet man hur många flyktingar man kan ta emot i landet kommande
år. Den högsta prioriteten ska då FN:s kvotflyktingar ha, som är riktiga
flyktingar från flyktingläger. Om det sedan finns platser kvar, kan man ju
överväga att släppa in dem i landet trots att de ’de facto’ är ekonomiska
lycksökare som kommit hit enbart för att få en bättre levnadsstandard.
Det kommer ta några innan budkavlen går om att det inte längre går att komma
till Sverige med påhittade historier och landet inte flyter av ”mjölk och honung”.
Efter några tiotals transporter med Herculesplan hem, kanske de börjar fatta
meddelandet.
Ovanstående är något som skulle fungera, och är baserat på
grundlagens mening med kommunalt självstyre (första paragrafen). Att dagens
system totalt har havererat är sittande och tidigare regerings misstag, och
inget kommunerna har minsta ansvar för. Att mot denna bakgrund ändra lagen,
d.v.s. skapa en lag som emotsäger grundlagen är en felaktig och desperat
handling. Det är just vad Hanif Bali försöker försvara i sin artikel.
Det finns hur många exempel som helst på att
immigrationspolitiken totalt havererat, kostnaderna är enorma och skadorna på det
svenska samhället bara tilltar.
Men en arbetslöshet på minst 10%, en ungdomsarbetslöshet på
snart 30%, världens näst högsta skatter, en stor bostadsbrist, inget försvar och
usel sjukvård behöver vi inte en enda lycksökande ”flykting” som kommer hit för
att skaffa bättre levnadsstandard för sig och sina släktingar.
Så låt nu kommunerna tala om hur många riktiga flyktingar de kan
ta emot och balansera detta med FN:s flyktingkvot för EU så att vi tar emot en del av denna proportionellt mot vår befolkningsmängd i Europa. Eller är vi inte en del av EU?
Resten, alla lycksökande ankarmän (ensamkommande flyktingbarn),
och ”flyktingar” som betalat 100.000kr drygt för att bli smugglade just till
Sverige för att utnyttja det svenska bidragssystemet, kan vi skicka hem till
landet de kom från.
"Ensamkommande barn och ungdomar", Hanif Bali? Pyttsan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar