”Vi”...ursäkta men jag vill inte räkna mig till vi. ”Vi
svenskar” kanske, och med det menar jag svenska
svenskar, som har bott i landet i flera generationer, och inte blivit “svenskar”
för att de bott i ett segregerat ”utanförskapsområde”område
i ett visst antal år, vet lika lite om Sverige och svenska traditioner och
styressätt som jag vet om knyppling, och som inte kan ett ord svenska. För mig är de inte svenskar, i synnerhet inte om de är muslimer.
De inte svenskar för mig även om
de råkar ha ett svenska pass, som de sannolikt hittat i en förpackning halal-slaktad kyckling på Lidl.
Mest av allt retade det mig när Jan
Björklund stod på något ”landsmöte” 2010, och proklamerade att Sverige är ett
så stort och glesbefolkat land att det är en självklarhet att "vi" har plats för
flyktingar. Detta rent idiotiska påstående möttes med stående ovationer.
Jag vill minnas att formuleringen var att ”vi inte skulle ha plats är givetvis inte
sant."
”Vi”...är det för att jag ska få en ansvars- och litandekänsla på den
politiker som på detta sätt nedvärderar mina åsikter? Med vilket bemyndigande
må överhuvudtaget en politiker använda ordet ”vi”,
för att på detta sätt göra sig till talesperson för svenska folkets vilja?
Denna vilja när det gäller just invandringspolitiken vet politikerna mycket
lite om vad väljarna vill. Hur och när har man frågat väljarna om deras åsikter
i denna fråga? I det senaste valet sopades frågan under mattan eftersom det
enda partiet som tog upp denna fråga skulle tystas. Direktiv gick ut till media
drygt ett halvår för valet, och kommentarer och blogglänkningar tystades. Det
gick till och med så långt att media vägrade sända valfilmer för SD. Är det
demokrati och yttrandefrihet?
Men jag kan på politikers sätt även missbruka
ordet ”vi”. Jag läser i pressen på dessa länkar (UNT, SvD, DN), att det råder
stor bostadsbrist, vilket i sin tur givetvis leder till att unga inte kan
flytta från sina föräldrar, att lägenhetspriserna skjuter i höjden, att
studenter inte har en chans att hitta ens det enklaste boende t.ex. efter att
antagits till ett universitet. Ska ”vi” ha det på detta sätt? Ska ”vi”
acceptera att s.k. flyktingar har förturer i bostadsköer? Ska ”vi”
acceptera att de som antagits till ett universitet inte kan betala eller finner
en bostad för att ”flyktingar” har högre prioritet, och alltså tvingas avstå
sin plats? Ska ”vi”acceptera anhöriginvandring med krav på lägenheters storlek,
emedan ”våra” barn inte har råd eller kan finna den minsta lägenhet? Ska ”vi”
acceptera en allt större svarthandel med kontrakt, andrahandskontrakt, ockerhyror
och pengar under bordet på bostadsmarknaden?
Ska ”vi”
acceptera” att politikerna gjort det svenska försvaret till ett skämt? Ska ”vi”
acceptera världens näst högsta skatter?
Så nu vet du – när en politiker använder ordet
”vi”, utnämner sig denne till talesperson för svenska folket, vilket alltid är en ren lögn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar