fredag 27 december 2013

Statistiken som försvann


För åtta år sedan publicerade BRÅ denna publikation, och på sidan 43 (tabell 12), finns statistik som borde varit mycket skrämmande då det begav sig före valet 2006.

SD utgjorde inget hot mot de etablerade partierna och man valde att tysta hela debatten med uttalanden som att det rör sig om väldigt få personer eller Sverige behöver invandringen eftersom 40-talisterna stod i begrepp att gå i pension. Så hela problematiken mörkades.

Sedan blev det borgerlig valseger 2006, och den sanslösa invandringspolitiken började. Det innebar att först att man i praktiken öppnade upp gränserna för alla som lyckats ta sig hit flykting eller ej. Varför man nu gjorde det är oklart, Sverige behövde inte arbetskraften och den politik man förde ledde enbart till lönedumpningar eller lönestagnation i okvalificerade yrken. Svenska ungdomar började i desperation efter arbeten flytta till Norge för att finna jobb.

Men av någon outgrundlig anledning fortsatte man att bedriva denna immigrationspolitik, kostnaderna steg, och problemen tilltog med kriminalitet och i synnerhet sexualrelaterad sådan tilltog. Detta i synnerhet sedan de ”flyktingar” man tillät komma in kom från länder med en för oss helt främmande kvinnosyn. Lagen om eget boende (EBO) ledde till att de med samma språk, etniska bakgrund och religion kunde bosätta sig i de gamla miljonprojektsprogrammen i närheten av de med samma bakgrund, och på så sätt förhindrades alla typer av integrering. För att komma ur denna sax skulle vi svenskar tycka att allt var ”berikande”, och vi plockade russinen ur kakan från hela världen. Alla problem viftades bort med ett batteri av svammel och visioner, samt att det var ”social utsatthet” som orsakade alla problem. De ledande personerna i form av statsministern kommer med uttalanden som ”…ursvenkt är bara barbariet.”, eller Mona Sahlin som menar att vi svenskar inte har några traditioner förutom ”…midsommar och sådana töntiga saker.”


Men hösten 2009 hade Mona Sahlin och Maud Olofsson sprungit på Åkesson i debatter och läst sig en läxa, med påföljden att statsministern inte ville ställa upp på debatter om invandringen. Dessutom utgjorde internet ett rent hot mot den förda politiken, och man gav instruktioner till tidningarna att inte publicera något som inte var PK, samt att radera kommentarer och blogglänkningar tidigt 2010.


Men nu var just 2010 valår, och trots alla försök att tysta medborgarnas åsikter och opassande information kom SD in i riksdagen.  Det ofattbara hade inträffat och det enkla faktum att medborgarna samlade och diskuterade saker på nätet blev ett riktigt hot. Med alla medel måste detta hindras, och innan valet hade SD tagit upp problematiken med våldtäkter och immigrerad kriminalitet rent generellt. Eftersom det var sådär 5 år efter BRÅ:s rapport vilken visade en överrepresentation på 400%, fick man dock vänta förgäves på en ny rapport. Kanske finns en sådan men den är i så fall hemligstämplad. All statistik kopplad till något negativt om invandrare skulle stoppas och detta gäller fortfarande. I den mån statistik måste publiceras må givetvis ingen koppling till migrationspolitiken göras. Detsamma gäller massmedia; Först vitpixlade man bilder för att felaktigt ge bilden av att en fälld brottsling inte hade ”utländsk härkomst”. Sedan tog man bort bilder rent generellt (om gärningsmannen inte uppenbarligen var svensk), och samtidigt blev brottslingarnas ålder väldigt intressant. En brottsling var ”23-åringen”, ”18-åringen”, eller något annat som att en persons ålder har avgörande betydelse.


Men nu skriver vi 2013, alltså 8år efter BRÅ:s rapport vilken påvisade en massiv överrepresentation för personer med utländsk härkomst. Så vitt jag vet finns ingen statistik att tillgå med kopplingar mellan invandrare, invandring och någon form av brottslighet. Visst är det märkligt?

Samtidigt är det så att polisen inte går ut med den information de har när det gäller gängningsmän t.ex. gällande våldtäkter. Att detta sannolikt leder till att våldtäktsmän går fria är uppenbarligen sekundärt. För något år sedan fick vi reda på att Sverige ligger tvåa i våldtäktsstatistiken per invånare i världen, (efter Leshoto om jag minns rätt), men det föranledde inga reaktioner.
Men likaledes märkligt är den svenska juridiska apparaten. Fällande domar för våldtäkter och det nysvenska berikarordet ”gruppvåldtäkter” verkar minska eller i alla fall stagnera enligt BRÅ, en ökning på 50 procent på 10 år, är ju inget att prata om, som vi kan se på denna bild från just BRÅ. I den 78-sidiga rapporten nämns inte ett ord om gärningsmännens härkomst.



Tittar man däremot i data från Nationella Trygghetsundersökningen (NTU), får vi en helt annan bild, nämligen denna:


Den ger vid hand att antalet sexualbrott ökat från ca 2.000 till 16.000 mellan 1975 och 2011, samt att antalet våldtäkter (och grov våldtäkt), drygt tredubblats bara de senaste 10 åren. Precis som BRÅ, nämner inte NTU ett dyft om gärningsmännens härkomst i den 24-sidiga publikationen. Statistiken som bara försvann. NTU filosoferar dock mycket i sin publikation om ålder och kön.

När jag var yngre, var nog våldtäkt det fulaste brott man kunde begå, och jag skulle aldrig drömma om att bruka våld mot en kvinna. Men det var många år sedan, men min inställning ändras inte. Nu kan vi som i denna artikel, DN se hur gruppvåldtäktsmän går fria, man behöver inte vara raketforskare för att fatta svenskheten hos gärningsmännen. Samma sak som hände i Tensta för några månader sedan. Man sänder alltså ut meddelandet att det är tämligen ofarligt att begå grupp/gängvåldtäkter, sannolikt kan de inblandade skylla på varandra o.s.v. för att undgå straff. 

Förmildrande omständigheter dräller det säkert av, men jag frågar mig om den drabbade är mindre drabbad p.g.a. dessa förmildrande omständigheter. Kanske är det dags för svenskt rättsväsende att se från den drabbades perspektiv? Eller är en våldtagen kvinna mindre våldtagen för att gärningsmannen haft taskig uppväxt?

I ett fall i Uppsala där en tjej blev gruppvåldtagen och sedan tog sitt liv, hittade man sedan en av gärningsmännen (med DNA). Denne dömdes till några timmars samhällstjänst.

Så nu vet ni det svenska kvinnor; Blir ni våldtagna av en (eller flera), ”berikare” är det inte mödan lönt att dra saken till domstol. Straffet som utdöms är rent symboliskt vid fällande dom. Vidare kan ni räkna med att gärningsmannen/männen inte har några pengar och saken lämnas till Brottsoffermyndigheten som skriver ner skadeståndet till ett rent skämt, om ni ids anföra er sak i minst ett halvår. Det är så man döljer ett problem och skapar enorma mörkertal. Kommentar Beatrice Ask?

Statistiken som försvann. 

2 kommentarer:

Anonym sa...

Så man gömmer i princip våldtäkter och grova våldtäkter under ett "brus" av en stor mängd av andra, kanske mindre allvarliga sexualbrott, såsom "Blottning" men fr a "Annat sexuellt ofredande", så att man skall få intrycket av att den allvarligaste brottsligheten, dvs våldtäkter, inte ökar utan faktiskt visar en nedåtgående kurva. Fy f*n säger jag.

Ulmerkotten sa...

Tack för din kommentar! Det fiffigaste man ägnar sig åt är att ändra lagstiftningen så att man kan fria i fler fall. Jag citerar artikeln i DN: "Det gör också att tingsrätten inte funnit anledning att pröva om 17-åringen ”befunnit sig i en särskilt utsatt situation eller känt rädsla”. Efter en lagändring i somras när kriteriet ”hjälplöst tillstånd” togs bort och ersattes med ”särskilt utsatt situation”, trodde man att det här fallet skulle bli det första där den nya skrivningen i lagen testades."

Tidigare har man kommit undan genom att förklara ökningen med svammel om "ökad anmälningsbenägenhet", eller att överfall och våldtäkter berodde på fint sommarväder. Men genom att ändra lagstiftningen kommer man alltså kunna fria fler åtalade. Och vips - det blir färre våldtäkter i statistiken.