Valboskap del II

Det här är lite intressant och något jag har efterlyst länge – folkomröstningar (länk). Problemet är att vi i detta land, steg för steg vandrar bort från demokrati. För det första är politikerna inte längre representanter för sina väljare, utan för sitt parti. Detta har konsekvensen på riksplanet att den politiker som röstar baserat på sin åsikt inte är önskvärd inom partiet, eftersom man måste rösta med partilinjen. Detta gäller alla partier. Att inte rösta med partilinjen, beaktandes det man tycker eller baserat på det man tror de väljare man representerar, resulterar garanterat i en stor svart stämpel i pannan. Vi har alltså redan på riksplanet tagit ett stort steg från vad väljarna tycker. Egentligen vet man inte vad väljarna egentligen tycker, och man bekymrar sig föga.

Precis samma princip, fast i mindre skala gäller i kommuner och landsting. Men det är värre än så, eftersom rikspolitiker har en partipiska. Med denna piska i handen ger man alltså order till kommunpolitiker. Ett typexempel på detta är Vellingehistorien, som strider mot mig veterligt alla demokratiska principer och även grundlagen. Schlingman, tidigare partisekreterare (m), och Billström, tvingade Vellinge att ta emot ”ensamkommande flyktingbarn”, med hot om lagändring. Med sådana direkt lagvidriga åtgärder har man alltså kommit så långt ifrån ordet demokrati möjligt är.

Så partilinjen gäller även lokalt, och de lokala partierna måste fatta vad som gäller från riksplan. Det intressanta med detta är att man struntar blankt i vad medborgarna tycker i kommunerna. På något idiotiskt sätt finns en blind tilltro till att politikerna alltid har rätt och vet vårt bästa. I kommunen jag bor finns ett gammalt hus som ligger centralt. Det är sådär 130 år gammalt, och uppfyller de kriterier länsstyrelsen har för byggnadsminne, den enda som invände mot byggnadsminnesförklaring var landshövdingen med den taffligaste motivering jag hört, och så fick det bli – inget byggnadsminnesskydd. Men kommunpolitikerna har sålt marken och köparna har avsikt att riva det gamla fina huset till förmån för något groteskt hotell och konferensprojekt med spa, som definitivt inte stämmer in i stadsbilden.

Men vad har nu detta med demokrati att göra? Jo, det intressanta är att det har samlats in fler namnunderskrifter mot en rivning än det bor invånare i staden. Kommunpolitikerna struntar blankt detta och lägger locket på, samt förhalar till efter valet, och byggnaden blir garanterat riven. Mycket sannolikt kommer grävskoporna dagen efter valet. Politikerna har alltså ingen som helst aning om vad invånarna vill, och deras demokratiska mandat i denna fråga är i praktiken noll. Att utlysa en folkomröstning är givetvis otänkbart – politikerna vill inte veta vad invånarna vill. De har utropat sig själva till en elit som vet bättre än folkmajoriteten. En folkomröstning är alltså rent farlig.
Kanske var det så att den politiska eliten visste bättre än invånarna en gång i tiden för kanske minst 100 år sedan, men idag är det annorlunda och vi skriver 2014. Och jag ställer mig frågan – om kommuninnevånarna inte vet sitt eget bästa, varför ska de då få gå till valurnorna i höst? Varför är de myndigförklarade? Varför inte tillsätta lite personer från partieliterna från respektive parti som vet medborgarnas bästa att styra kommunen?

Så visst kan Reinfeldt ösa okvädningsord över folkomröstningen i Schweiz (länk). Hans regering har nu tvingat ut s.k. flyktingar till kommunerna i en betydligt större omfattning än kommunerna vill ta emot. Är det någon som har frågat medborgarna i kommunerna? Har vi på riksplan haft en omröstning om migrationspolitiken? Nähä…svensk demokrati i ett nötskal. Som jag skrev tidigare, du lille medborgare måste fatta att du betraktas av alla politiker som dum valboskap.