torsdag 4 februari 2016

Ackumulerade kostnader

Det som oroar mig mest är att kostnaderna för de som kommer in i landet hela tiden ackumuleras. För varenda kotte som kommer hit ökar alltså den totala kostnaden för stat, kommuner och landsting. Om man räknar på att det i snitt tar 8-10 år innan en person kommer i förvärvsarbete, snackar vi om kanske 25-30 år innan ”break even” uppnås. Jag räknade lite på s.k. ensamkommande flyktingbarn, och i deras fall är det tveksamt om det är en god affär för samhället innan de når pensionsålder, baserat på att staten betalar runt 2.000 kr per ”barn” och dag, av vilket vanligtvis en stor del hamnar i fickor på företag som driver privata boenden.

Men vi har redan idag världens högsta skattetryck, vilket innebär att det i praktiken är omöjligt att höja det mycket mer.

Ger man sig på välutbildade, kreativa, innovativa personer med höga löner kommer detta leda till en landsflykt till länder som betalar skäliga löner och har ett modest skattetryck. Det tekniska utvecklingen i landet sjunker och vi kanske kan starta upp teko-industrierna och försöka konkurrera med Bangladesh, Vietnam, Kina och andra länder i Asien. Eftersom tekniken hela tiden går framåt slutar detta med att företagen kommer att tappa de konkurrensfördelar man idag har, som en ren följd av uteblivna innovationer och Så om några år får vi se vad som händer. Men klart är att den tidigare och den sittande regeringen har ställt till enorma kostnader och problem framgent.

Ovanpå detta ser faktiskt utvecklingen i samhället rent skrämmande ut. Man har alltså skapat i stort sett laglösa områden där olika gäng härskar och skottlossningar är vardagsincidenter. Vad som pågår när det gäller smuggling av narkotika vet jag inte men detta är helt klart en marknad på uppgång för dessa gäng. Man kommer sannolikt hitta på sätt att undgå skatter, upptäckt och mycket annat vilket kommer leda till stora svartmarknader i flera branscher, med resultatet att företag som sköter sig kommer att konkurreras ut. Även om man skulle bli avslöjade är straffen i detta land på intet sätt avskräckande.

Jag minns hur man som student sjöng; ”…och den ljusnande framtid är vår.”. Idag kan jag nog inte säga att det ligger mycket i dessa ord för landet. Kanske för de studenter som söker sig från detta land snarast, till länder som fattar att kreativitet och kunskap är vad ett land behöver för sin utveckling, inte lågutbildade personer som inte kan prata svenska eller engelska samt alla deras anhöriga med helt obefintlig potential på arbetsmarknaden. Visst, politikerna kan svamla bäst de vill om integration och hitta på olika åtgärder med ”hitta på jobb betalade av staten”, eller flyttande av ansvarsområden för att dölja problemen man ställt till med, subventioneringar eller ”instegsjobb”. Men även ren kriminalitet måste döljas (t.ex. R291), men man behöver inte mycket logik för att inse varuti det fundamentala problemet ligger. Multikulturellt paradis som vi snart äro enligt svenska grundlagen, och hur vi berikar varandra med olika saker. Oklart dock vilka, och personligen har jag nog inte blivit berikad av någon i detta land. Men jag vill dock tillstå att de år jag själv var invandrare och arbetade med och i, olika kulturer lärde mig mycket. Det är dock tveksamt om denna kunskap på något sätt påverkat mitt yrkesliv. Visst, jag vet hur man hälsar artigt och beter sig i Japan.Jag kan klädreglerna i Schweiz o.s.v. Men….vad spelar det för roll? Kanske för säljande personer som man har just i landet i fråga annars är kunskapen värdelös.

Inga kommentarer: