söndag 31 juli 2016

Anhöriginvandring, en tickande bomb?


I Metro kan man hitta en artikel om hur anhöriginvandring går till (länk). I den film som visas anger man att antalet ansökningar 2015, samt att migrationsverkets prognos för 2016 och 2017.
Nu trädde u en ny lag i kraft 20/7 som innebär att man ställer försörjningskrav för anhöriginvandring, men frågeställningen är om inte denna kommer att bli direkt tandlös. I Genèvekonventionen från 1951 anges att anhöriga har rätt till återförening, vilket innebär att migrationsverket inte kan neka familjer att återförenas.

Vidare har vi domen från Migrationsöverdomstolen (som jag skrev om för några dagar sedan,
länk), där man skriver ”Domstolen konstaterar att hon sannolikt kommer att bli ensam kvar i sitt hemland och att hon inte har några försörjningsmöjligheter.”. Om detta även kommer att gälla framgent blir det givetvis så att alla anhöriga uppger att de inte kan försörja sig, och sina barn.

Men tittar vi bara på statistiken och prognoserna gällande ansökningar för anhöriginvandring, ser det ut så här:


Men det avser alltså bara antalet ansökningar. Man kan förutsätta att omyndiga barn inte behöver ansöka och det blir förälder som ansöker med barn. I fallet jag skrev om var det alltså en kvinna med sju minderåriga barn, och jag förutsätter att detta är en ansökan, inte åtta.

Så om vi förutsätter att det till största delen är män som smugglat sig till Sverige, och man sedan ”hittar” fru och barn efter PUT, kommer detta leda till en direkt lavineffekt. Detta då de länder vi tagit emot ”flyktingar” från har en mycket hög fertilitetsgrad. Om bara varje kvinna som beviljas anhöriginvandring har ett barn med sig har vi alltså en faktor på 2, sannolikt är den betydligt högre, och en tickande bomb rent ekonomiskt för Sverige.

En politisk risk är även om media börjar rapportera om kvinnor och barn som svälter ihjäl efter att migrationsverket nekat anhöriginvandring. Detta är inte osannolikt med tanke på alla lyckliga familjeåterföreningar media rapporterat om de senaste åren.

3 kommentarer:

Martin sa...

Ytterligare en anledning till att SDs politik är ointressant. Gränsen har fallit, att då tala om att "minska invandringen" är ointressant. Att då tala om att assimilera, det vill säga blanda bort oss svenskar med hjälp av dessa oändliga skaror av utomeuropeer är rent svenskfientligt.

Ulmerkotten sa...

@ Martin.
Med den åsikten ställs du inför två val: Antingen tvingas du utvisa alla du inte är svenskar. Jag misstänker att du skulle inkludera alla som fått PUT, anhöriginvandrare, samt även svenska medborgare (med Cornflakespass).
Eller, du accepterar att det finns olika parallellsamhällen i Sverige, där andra språk pratas, man har olika värderingsgrunder (lagar), samt andra religioner.

Mitt alternativ är att alla som släpps in ska bli svenskar, och att man ska sluta med multikultireligion-flummet. Spridning av islam ska generellt förbjudas. De som kommer hit ska inte ha några som helst speciella förmåner eller annat (som t.ex. SFI eller hemspråksundervisning). Medborgarskap må sökas efter ett antal år, med krav på svenska och hur landet styrs och fungerar. Samt givetvis krav på att man inte begått några brott över en viss gräns. Vid brott renderande i mer än 6 månaders fängelse ska automatisk utvisning gälla. Samt vid upprepade mindre brott.

Sedan har jag ingen pejling på vad SD tycker, men det är mina åsikter. Det gäller att göra det bästa av den situation som nu är.

Västerlänning sa...

MENA-invandrare har hittills visat sig vara så integrationsresistenta att de inte har integrerats i något europeiskt land. Inget tyder på att detta skulle förändras. Vad gäller möjligheter att utbilda MENA-folk för vår kvalificerade arbetsmarknad, visar globala IQ-jämförelser att det finns vissa "utmaningar": http://memolition.com/2014/02/27/who-are-the-smartest-people-on-earth-world-map-of-average-iq-scores/

Om vi skulle införa ett system där man måste kvalificera sig för välfärd genom ett visst antal års arbete, skulle vi få ner utgifterna för bidrag och möjligen också göra det mer lockande för vissa att åka tillbaka hem, där levnadskostnaderna är lägre. Detta kan orsaka ännu högre kriminalitet men om vi helt enkelt låser in förbrytarna längre (kan göras billigt om man glömmer önskedrömmen om rehabilitering) och slopar mängdrabatten, får vi bort buset från gatan.

Det är inte realistiskt att repatriera en miljon kriminella bidragssnyltare men vi kan åtminstone minska deras belastning av samhällsekonomin och göra det mindre attraktivt att flytta till Sverige för den som tänker sig ett liv på västerlänningars bekostnad.