Ännu ett sanslöst förslag

Ibland när man läser tidningarna blir man riktigt förbannad. I morse var det dags igen, och det är svärmorsdrömmen och politikerbroilern Ullenhag som kommer med ett idiotiskt utspel. Han har tidigare, direkt efter valet viftat lite med denna dumhet, men nu verkar den ha fått fotfäste. Han har dessutom fått Maud Olofsson, och Anders Borg med i båten.

Historien är den att man i stället för att jobba på integrering av de som kommer till detta land, effektivt har sett till det i stället har blivit segregering och utanförskap. Detta har man försökt kamouflera med snack om multikulti, acceptans, o.s.v. för att svenska medborgare ska acceptera att det finns personer generellt med andra etnicitet, kultur och religion. Men man har alltså tillåtit att de som kommit till detta land har skapat autonoma områden som isolerat sig från svensk kultur, traditioner och även språket. De som har kommit hit har alltså bosatt sig med personer med samma eller liknande bakgrund och fortsatt uppehålla sina traditioner, religion och sitt språk. Vi pratar alltså om de gamla miljonprojektområdena som socialdemokraterna byggde under 60-70 talet. Man har alltså både tillåtit och uppmanat till segregering, samtidigt som man slagit blå dunster i ögonen på medborgarna om multikulturalism, acceptans, förståelse, och religionsacceptans. Man hann till och med dra igenom som hastigast en ny grundlag om detta precis före och efter valet.

Vi har nu facit, och vi har sett regelrätta kravaller, mord, bränder, gängkrig, attacker på utryckningsfordon m.m. Detta blundar man för och påtalar att det finns ”integrationsproblem”. Man kan även notera att knappt 90% av eleverna i Rosengårdsskolan går ut utan godkända betyg, det är väl lite integrationsproblem åxå. Uppenbarligen en riktig plantskola för framtida entreprenörer och raketforskare...

Politikerna har alltså avsiktligen skapat alla dessa problem, och inte lyft ett finger för att lösa dem, utan paddlat vidare på samma principer och pumpar in extra pengar. Pengar är den generella lösningsmetoden för att lösa problem, och i detta fall finns det inga gränser för att allokera pengar till olika stödåtgärder som ska vara integrationsfrämjande och bryta ”utanförskapet”. Samtidigt, och för några dagar sedan öppnade man upp gränserna ännu mer för ”anhöriginvandring” och stöd av de som olagligen befinner sig i detta land och kallas ”papperslösa”, så att de ska få samma sjukvård och dessutom billigare än de som lagligen finns i detta land.

Så nu kommer Ullenhag med sitt genidrag; skattefrihet till dessa problemområden, så att det ska vara fördelaktigt att driva företag baserade i dessa problemområden. Vidare snackas om lägre sociala avgifter och andra stödåtgärder för företagande i dessa s.k. ”nystartzoner”, vilket betyder problemområden.

Nu är det bara så att marknaden inte är obegränsad, och vi pratar knappast om produkter eller tjänster som hamnar utanför rikets gränser, och då är det alltså så att de fördelar som företag i dessa områden skulle få alltså kommer att konkurrera ut andra företag som inte kan hålla samma prisnivå eftersom de inte har de ekonomiska fördelar Ullenhag vill ge till problemområden. Alltså kommer andra företag utanför dessa ”nystartzoner” att konkurreras ut och få sämre lönsamhet som ett direkt resultat, och vidare kommer det att leda till ett direkt skattebortfall för staten om varor och tjänster produceras i dessa områden i st.f. utanför.

Vad vi pratar om är alltså enbart ytterligare ett kostsamt sätt som kommer att belasta företag som idag sköter sin ekonomi och betalar skatter, samt ett skattebortfall för staten, för att både legalisera den sanslösa invandringspolitiken, samt den totalt havererade integrationspolitiken.


Sedan skulle jag vilja införa ett nytt begrepp för dessa politiker, som har en vision, eller en dröm om den enorma och fantastiska potential som ligger latent i dessa områden och bara behöver väckas för att föra landet till enorma framgångar. Jag tror att de helt enkelt tittat för mycket på den gamla serien McGywer, ni vet han som kunde göra en atombomb av ett bilbatteri och en tandkrämstub. För honom var ingenting omöjligt med lite fantasi och uppfinningsrikedom.
Så benämningen på Ullenhag, Olofsson och alla som bara ser fantastiska möjligheter, och presenterar flumvisioner för vad som i praktiken och verkligheten helt omöjligt, skulle jag vilja kalla "McGywer-politiker". Som jag sagt tidigare - en gris är och förblir en gris. Trots dyra skönhetsbehandlingar.

Länkar; SvD, och DN 10/3-11