På vägen mot full kontroll, del 1

Erik Bengtzboe, från MUF gillar inte datalagringsdirektivet, vilket man kan läsa i denna artikel i SvD. Han skriver att Orwells 1984 inte var menat som en instruktionsbok, utan i avskräckande syfte.

Nu är bara problemet att Orwells bok inte riktigt återspeglar den tekniska utvecklingen, och behandlar inte hur Sverige både har fungerat och fungerar idag. Saken är den att man under många år arbetat efter politiskt korrekta riktlinjer, och indoktrinerat medborgarna i avsedd rikting och med åsikter. Det finns i synnerhet två områden som är värda att nämna, trafikpolitiken och invandringspolitiken.

Om vi börjar med trafikpolitiken, har man kört två huvudlinjer, dels att man inte får vara berusad som bilist och den andra att man inte får köra över skyltad hastighet.

Efter att ha bott utomlands en massa år har jag kommit till insikt hur propagandan när det gäller trafiken fungerar i Sverige. Bilister ska få nära-döden upplevelser så fort de upptäcker att hastighetsmätaren visar 10km/h mer än en nyss passerad skylt. Omständigheterna spelar ingen som helst roll, om man är racerförare, det är en solkar söndagsmorgon och omständigheterna är perfekta. Koppla bort hjärnan bara, som bilist är man direkt idiotförklarad att göra egna bedömningar, följ skyltarna slaviskt bara.

Och det här med alkohol i trafiken. Det finns inte en kotte som kan bevisa att man under 0.5 promille är sämre bilförare, men politikerna har en ”nollvision” om trafikdödade och gällande alkoholhalt, alltså hittade man på 0.2 promille som gräns, för att visa sin intention.  Och precis samma sak här – man tar inte ett dyft hänsyn i aktuell situation, utan plockar fram den trubbiga regelboken. Att ratta en långtradare i Stockholm har alltså samma straffsats som att köra på en personbil på folktom väg i Norrland. Kasta bort all logik lille medborgare, tänk inte själv, och försök inte anföra något logiskt till ditt försvar, det är helt utsiktslöst. Sverige och svenskarna är helt indoktrinerade att inte använda hjärnan utan SFS och lagboken.

Nästa ämne är alltså invandringspolitiken. Politikerna har tappert försökt indoktrinera med propaganda oss svenskar om förträffligheten med ett multikulturellt samhälle. Man har alltså jobbat på alla svenskar ska acceptera alla som kommer till detta land med öppna armar och i synnerhet stora blå ögon. Det gick ganska bra under 60-90-talen, och man kunde sopa alla problem under mattan, och lösningen när det uppstod problem var givetvis att allokera mer pengar och resurser för att lösa de problem som uppstod.

Nu har man initierad en helt sanslös invandring och alla problem man har och har orsakat är ej lösbara med mer pengar och resurser, trots att man öser skattepengar över områden med ”integrationsproblem” som det så vackert heter. Dessutom har gemene man fått internet, och medborgarna kan utbyta information utan att denna styrs från ovan. Detta är alltså ett rent hot mot hela indoktrineringssamhället, som fungerat väl sedan 50-talet. Medborgarna ska inte kunna kommunicera, ska inte få annan information, ska inte ifrågasätta saker, ska inte ha information som inte är lämplig för dem. Hela den top-down apparat man byggt upp och som garanterar att medborgarna kan kontrolleras riskerar att haverera. Medborgarna ska inte tänka själva och ha åsikter om annat än vad politikerna bestämt, så har det fungerat i 50 år. Mycket farligt för ”samhället”, som har yttrande och tryckfrihet och en lång demokratisk tradition som Mona Sahlin uttryckte saken.

Så låt oss nu återknyta till datalagringsdirektivet. För det första pratar vi om att data ska lagras i sex månader för att myndigheterna ska kunna snoka i dem. Varför då? Data är färskvara och information som är äldre än en vecka är i datavärlden ren nostalgi. Vill man leta efter information rent generellt finns ett antal sökmotorer som till och med FRA borde klara av att använda, som google, bing och yahoo. Den enda användningen myndigheterna kan ha av detta är snoka i medborgarnas e-mail och telefonsamtal retroaktivt. Den anledning man ger är att kunna förhindra brott eller terroristhandlingar. Men detta faller på sin egen orimlighet eftersom vi både pratar om gammal information och vidare är de som ägnar sig åt brottslighet inte så förbaskat klantiga att de inte skriver klarspråk, och vidare finns tung krypto att tillgå. Man kan till och med köra ren blankettkrypto med slumpnyckel om man vill vara helt säker på att myndigheterna inte ska ha en susning om vad man snackar om.
Alltså är detta direktiv helt värdelöst för att just komma åt de brottslingar man snackar om.

Jag tror det helt enkelt är så att man vill kunna registrera och samla all information på personer och skapa olika kategorier av risk, och kartlägga vilka personer som kommunicerar med vilka och om vad. Vidare kan man då även blockera opassande information effektivare än vad som redan sker idag. Det kostar massor att ha folk som sitter och granska kommentarer Twinglylänkningar och bloggar för att kunna blockera information som inte är politiskt korrekt. Medborgarna kommer alltså få någon form av internetidentitet som myndigheterna kan samla och söka information om, precis på samma sätt som att man idag numrerar medborgarna från födseln med s.k. personnummer. Genom att dela ut internetidentiteter har man alltså inte hindrat kommunikation, men skapat total kontroll över vem som gör vad, när o.s.v.

Som vanligt vore det inget som helst problem att legalisera detta på bästa Bodströmsätt

med argument som ”har man bara rent mjöl i påsen” eller ”det är inte just dig vi är ute efter lille medborgare, bry dig inte. Det är för din säkerhet och din skull vi gör detta.”

Saken är den att det finns en hierarkisk stuktur i den information som ska nå medborgarna. Man kontrollerar idag media och håller fast vid den hierarkiska stukturen så gott man kan. Problemet är att medborgarna idag kommunicerar helt identitetslöst och fritt på den lägsta nivån. Rent historiskt sett har det fått alla hierarkiska strukturer att falla, och det måste man nu åtgärda. Medborgarna ska bara ha tillgång till den information som tillhandahålls ovanifrån, och därför är internet ett riktigt hot mot hela informationsstrukturen. Jag nämnde ovan två exempel på hur man genom mångårig propaganda och ren indoktrinering sett till att medborgarna inte tänker själva, utan ska blint tro på all information man får. Därför är internet ett reellt hot, och man måste alltså i första läget stoppa och hindra information som inte är PK. Det gör man redan idag.

Nästa steg… berättar jag om imorgon.