söndag 7 augusti 2011

På ren svenska; censur


Det är en ren självklarhet att kommentarer som antingen faller utanför lagen, eller strider mot de regler som tidningarna stipulerar, ska raderas, vilket man kan läsa om i denna artikel i DN. 

Men det är inte där problemet ligger. Man raderar massor med kommentarer som inte är PK, och detta trots att de inte bryter mot något och är lagliga. Man har alltså en diffus gräns som är baserad på vilka instruktioner man givit till företaget Interaktiv Säkerhet i Varberg.  Det är alltså så att tidningarna har inofficiella direktiv om vad som ska raderas, och dessa går man inte ut med. Detta citat kommer från artikeln det är länkat till:

”På Interaktiv Säkerhet vill man inte gå in på detaljer vad gäller gränsdragningar, vad som plockas bort och vad som tillåts vara kvar.
– Då är vi inne och tassar på sekretessen gentemot våra kunder, vi får inte visa våra gränssnitt, inte kommentera tidningarnas nivåer eller någonting, säger Klas Karlsson.
Varje månad får tidningarna, och Interaktiv Säkerhet, in fall där läsare anser sig ha blivit censurerade.
– Vi får in flera tusen kommentarer per dag och det är klart att vi ibland tar bort inlägg som borde ha fått vara kvar. Det är trots allt personer som sitter här och bedömer, säger Klas Karlsson.”
Klas Karlsson är VD på Interaktiv Säkerhet. Alltså tillstår man att det finns inofficiella direktiv från varje tidning som man följer, och dessa är alltså mer omfattande än att följa lagen och de kommenteringsregler man har.
Det är vad folk blir förbannade på, och det är inte alls konstigt. Kommenteringsfunktionerna är till för att just tillåta folk att kommentera, kritisera eller lämna andra aspekter på en artikel, och alla inskränkningar man gör i dessa fall kan ses som direkta hot mot demokratin och yttrandefriheten.
Man tar även bort länkningar till bloggar, detta trots att tidningarna inte har det publicistiska ansvaret för vad som publiceras på dessa. Detta är ytterligare ett bevis på att det handlar om direktiv från ovan och att det handlar om att inte tillåta åsikter som inte är politiskt korrekta.
Låt oss ta ett exempel på hur det fungerar: Om jag skriver ”Invandringen är för liten och vi borde släppa in fler flyktingar, vilket berikar vårt land.”, kommer man inte radera denna kommentar. Men om jag skriver ”Invandringen är för stor, och vi borde inte släppa in så många eftersom det skadar vårt land.”, kommer detta obönhörligen raderas.
Ingen av de två kommentarerna strider mot lagen eller stipulerade regler, men den sista är inte politiskt korrekt, och kommer därför raderas. Bara politiskt korrekta kommentarer tillåts, och det är vad folk blir förbannade på.

Man ger en skenbild av en öppen och demokratisk debatt under yttrandefrihetens fana, där alla åsikter tillåts, emedan så inte är fallet.
Det handlar inte om ”näthat” det handlar om yttrandefrihet vilket är ett av de viktigaste fundamenten för en fungerande demokrati. Likheterna med hur det fungerade t.ex. i DDR är slående. Där hade man en officiell censur av åsikter som inte var passande, det visste alla. 

Här i Sverige har man alltså en inofficiell censur av opassande åsikter, och man ger skenet av att den inte finns, utan kallar det för ”näthat”, ”extremister”, ”rasism”, "främlingsfientlighet", o.s.v. för att legalisera det man håller på med. Det är vad folk blir förbannade på, och det är på ren svenska censur.


2 kommentarer:

Anonym sa...

En variant av The Second Set of Books. Den praxis som i praktiken bestämmer, snarare än de regler man påstår gäller.

Ulmerkotten sa...

Jäpp. Och att direktiven kommer från "högre ort" är uppenbart av tre skäl:
1. Det infördes ungefär samtidigt. I början av 2010, och drygt ett halvår före valet.
2. Alla tidningar agerat i stort sett likadant och har samma regler.
3. Vi känner till "Lilla Saltsjöbadsavtalet". Blott det faktum att man en gång hade makten att styra media talar om att det sannolikt är på exakt samma sätt idag. Dock mer hemligt.

Så visst rör det sig om officiella regler som ger ett sken av yttrandefrihet och demokrati, det vet ju alla medborgare. The second set of books, känns kanske till av några få, men styr medborgarnas åsikter åt "rätt håll".