söndag 18 september 2011

Dagens dikt


Den helt oheliga alliansen har nu kommit till skott. DN kallar det för ”första steget” och man kan ju mardrömma om hur vidare steg kommer att se ut. Som Maria Ferm tillstår, hela överenskommelsen är till för att blockera SD:s vågmästarroll, och eftersom man då ställt krav på invandringspolitiken kommer man framgent rösta med moderaterna/regeringen i vissa andra icke specificerade frågor. En sådan är givetvis den ekonomiska politiken.

Man tänker sig nu den som röstat på moderaterna i tron att få en moderat politik som den en gång var känd. Hur lurad skulle man inte känna sig? Allt illustrerat av ett trevigt tedrickande och bullätande i mysig miljö. Sedan har vi ju förstasidesbilderna i DN. En stackars kvinna med en skvälldrös barn som är skild från sin man, och han har säkert ett inget lätt liv. ”Farahs man och barn sitter fast i Somalia” är bildtexten, det ser kargt, fattigt och ogästvänligt ut och man har nästan trängt ihop dem mot bilden till höger som visar henne sittande bedrövad i ett stort rum, med några som har en dator i bakgrunden.

Men ställ dig nu frågan om inte hela historien är uppdiktad. För det första finns det ingen chans i världen att en desperat flykting lyckas komma till Sverige från Somalia, flyktingar flyr, och har inte pengar till att smugglas. Vi pratar om hundrats mil, dussintalet gränser och en transportkostnad på runt 100.000 till människosmugglarna. Vidare, vad är det för mor som lämnar sina barn och sin man? Hon borde väl rimligtvis resa tillbaka till dem i första läget, om de av någon anledning delats på men nu återfunnit varandra. På bilden har vi sju barn och en man, alltså åtta personer. Mannen har helt plötsligt dykt upp efter ”försvinnandet”, men givetvis efter det att damen fått asyl i Sverige. Himla lägligt.

Om de nu vill återförenas är väl det logiska att hon tar de 40.000kr som hemvändande flyktingar får (förutom gratis flygresa), och reser till sin familj i stället för att åtta personer kommer hit. Det är uppenbart att hon rest hit med en uppdiktad historia för att sedan kunna få hit hela familjen, till landet i fjärran som flyter av mjölk och honung. Ankarmamma vore en korrekt benämning.

Men så långt ska inte DN:s läsare tänka. Man ska se på bilderna och tycka synd om allihop, och se det fina i uppgörelsen mellan regeringen och SD, vilket illustreras av det mysiga tedrickandet.
Sedan har vi två länkningar, bägge till historien med damen på bilden, och de är givetvis fulla av tårdrypning, elakheter och inhumanism. 

2 kommentarer:

Urban sa...

Den här mardrömmen kommer aldrig ta slut! Tur att man har en möjlighet att fly det här landet vilket i alla fall jag kommer göra i sinom tid.Tycker dock synd om nästa generation barn och barnbarn som ska ta hand om skiten.

Anonym sa...

Håller med föregående inlägg! Tycker rejält synd om både våra pensionärer och om barnen, pensionärerna har ju den förmånen att slippa leva hela sitt liv i det helvete som de sk folkvalda politikerna har skapat, barnen å andra sidan kommer ju tro att det är så här miserabelt livet ska vara!
Mycket nöjd med mitt val att inte skaffa några barn!