Inte stolt över att vara svensk längre

I morgon är det ju Sveriges nationaldag. Jag funderade lite över det här med vad som är svenskt, och det är klart att jag har min definition på det baserat på mina värdenormer och annat baserat på mina erfarenheter uppväxt, mitt liv samt vad jag lärt mig om rätt eller fel men även på landets historia. En gång var jag stolt över att vara svensk.

Nu har min inställning ändrats av i huvudsakligen två saker. Jag har fortfarande en bra bild av vad jag anser vara svenskt, men jag är inte längre stolt över det jag ser händer i landet och finner utvecklingen mycket skrämmande. Jag har rätt att ha mina åsikter och för mig är inte Sverige ett ”multikulturellt land”, och jag vill ej heller att det ska bli ett sådant. Ovanpå detta har vi politiker som jag anser vara rena drömmande utopister, som till och med har gått så långt att de försöker förneka oss svenskar vår historia och våra traditioner. Lysande exempel på detta är ”…ursvenskt är bara barbariet” samt ”…midsommar och sådana töntiga saker.”. Hela sjuklöverns politik ser jag som ett rent hot mot allt vad jag ser som svenskt och Sverige som land. Nej då, jag är inte rasist, nazist eller ens nationalist. Det sistnämnda är dessutom något fult eftersom det kopplas med typiskt svenska saker, vilket inte är bra enligt politikerna och media.

Sedan är jag inte längre stolt att vara svensk för att jag bott i en annan och stolt kultur just i Staufen inser att man ska vara stolt över sin kultur och bevara den. Exemplen är hur många som helst och det är bara att plocka ner bilderna/texterna som jag kör som header om du vill förvissa dig om saken. Vidare har jag kommit i kontakt med andra kulturer, rest en massa under åren och haft utländska kollegor från i stort sett hela världen, och med detta insett att det finns många andra kulturer och tankesätt. På intet sätt är den svenska kulturen alltså överlägsen andra kulturer, men det behöver inte att man avsiktligt ska radera den eller att den är underlägsen andra kulturer.

Men eftersom det i morgon är nationaldag, tidningarna kommer väl skylta med personer med uppenbart osvenskt ursprung som viftar med svenska medborgarskap vars trycksvärta inte hunnit torka på pappret. Så här kommer min brandfackla…

Jag anser att en person som uppger att han eller hon är muslim, inte borde kunna bli svensk medborgare. Anledningen till detta är att islam fundamentalt inte stämmer överens med varken det samhälle jag känner till som Sverige eller det värdegrunder jag står för som svensk. Varje dag ser jag kvinnor klädda som deras män tvingat den till, med hucklen och fortsida kläder. Jag ska acceptera muslimska böneutrop och spridande av koranen. I koranen står i klartext att alla ”icke troende ska dödas” och att den som dör i processen kommer till det muslimska paradiset. Jag är inte muslim, varför ska jag dö? Vad är muslimernas syn på HBT-personer? Kvinnans jämställdhet? Lika lön för lika jobb? Kvotering av barnledighet? Kvotering av bolagsstyrelser? Halal-slakt? Det verkar liksom finnas två spelplaner här; den ena i ett modernt västerländskt samhälle, och den andra baserat på en bok från 600-talet. Man vill inte låtsas om varandra, och vill leva i separata världar.

Ska vi ha ”ett Sverige” är min slutsats; ska man bli svensk medborgare enligt mina definitioner må man inte vara muslim. OK, vill man var muslim kan man be hemma i all tysthet, men inte ställa några krav på moskéer eller minareter. Men tillstår man koranen ska man aldrig bli svensk. Koranen ska förbjudas då den uppmanar till brott. Man må kunna göra sig förstådd på svenska för att bli svensk medborgare. Veta hur Sverige styrs. Helt oavsett hur länge man vistats i landet. Inget rasistiskt alls utan bara svenskt.

Det var allt från en svensk. Sannolikt med rötter runt 500 år i Sverige. Världen äldsta land, något att vara stolt över? Eller hur Mona Sahlin, Fredrik Reinfeldt, och sist men inte minst Kent Persson? Jag är inte stolt över att vara svensk längre. ett av mina barn har flyttat utomlands, och jag hoppas de andra gör det.