Om psonnummr

Som svensk är man van att slänga ur sig personnumret så fort någon frågar, och då i synnerhet myndigheter. Men för ett antal år sedan hade jag lite diskussioner med diverse kollegor från andra länder, och fann mig nästan i en försvarsposition för svenska personnummer. För mig var det liksom i ryggmärgen och en helt naturlig sak att man hade ett personnummer. Det visade sig att kollegorna kanske hade några personknutna nummer men de var knutna till sjukförsäkringar. Att numrera folk för att kunna samköra databaser och ha kontroll på medborgarna var dem helt främmande och en ren integritetskränkande förolämpning. Faktiskt är det just så – personnummer har ingen funktion utom för att myndigheterna ska kunna samköra register och ta fram de uppgifter de vill om oss. Men vi är så inkörda på detta att ingen ifrågasätter det. Kanske tror någon att sjukvården bara måste ha våra personnummer för att kunna ge oss bra behandling, men det emotsägs av att sjukvården är urusel i detta land och att ”papperslösa” uppenbarligen utan dessa helbrägdagörande nummer ska få billigare vård än oss numrerade medborgare. Numret du lille medborgare har, måste alltså ha en rent sekundär funktion i vårdapparaten.

Så när jag bodde i Tyskland fick min fru en son. Vi bestämde att han skulle heta Fredrik. Så eftersom både jag och min fru var svenska medborgare var det klart att Fredrik åxå skulle bli det. Så jag ringde till någon myndighet i Sverige och följande konversation uppstod:

•           Hej, jag heter Ulmerkotten, och det förhåller sig så att min fru för några dagar sedan fött en son. Både hon och jag är svenska medborgare, så vi tror att den nyfödde sonen även är svensk medborgare.”
•           Javisst, blir han automatiskt svensk medborgare eftersom både du och din fru är svenska medborgare.”
•        Utmärkt! Men eftersom jag vet att Ni uppe i Sverige gillar något som heter personnummer, har jag funderat lite. Han är vår tredje son och ska heta Fredrik. Eftersom det nu funnits två svenskar med namnet Fredrik  och blivit numrerade, Fredrik den förste och andre.  Dessutom är han vår tredje son.  Så frågan är om du har personnumret 3  ledigt? Kan vi enas om personnumer 3? Är det ledigt?

Härvidlag höll sannolikt en statlig myndighetsperson på att drabbas av samtidig hjärtsnörp och  hjärnblödning, och kunde inte upplysa mig om varför nummer tre inte var ledigt.

Det slutade med att sonen Fredrik fick ett lite äckelskärt pass från konsulatet i Hamburg, med de sista fyra siffrorna i personnumret ”0000”.

Sedan efter en tid, var vi i kontakt med konsulatet i Basel, och av någon anledning och tid behövde sonen ett nytt pass.  Alltså, utfärdade detta konsulat ett nytt pass för sonen och menade ”0000” kan man inte ha som slutsiffror i personnumret. Alltså kom man med fyra nya, vilka minns jag inte. Men i alla fall inte med ett kräksskärt pass vill jag minnas, men utan bild.

Sedan hamnade vi tyvärr i Sverige, och då insåg skattemyndigheten att sonens personnummer var felaktigt. Så man kom med ett nytt och fortfarande giltigt ”psonnummr”. Hans tredje.

Vid ett annat tillfälle minns jag att jag replikerade till en svensk myndighet, som ville han mitt psonnummr; "- Om du vill numrera folk får du väl roa dig med det, men då får du hålla reda på nummren själv."

Men problemställningen kvarstår – varför finns psonnummr? Det kan du få fundera på, med en urkass sjukvård, och då du ska betala för din vård och tandvård emedan papperslösa och psonnummerslösa får den gratis.