tisdag 21 oktober 2014

Har vi passerat Lesotho?

Kommer du ihåg att SD tog upp det stigande antalet våldtäkter före valet 2010? Jag vill minnas att Sverige var två i världsstatistiken per capita efter Lesotho. Det fanns statistik från BRÅ. Ordet ”gruppvåldtäkt” dök upp i svenska språket.
Sedan tystnade debatten märkligt nog, och man frågar sig hur det är idag? Jag hittade denna länk till Polisen via Avpixlat, och det sker alltså ca 6000 våldtäkter per år som anmäls. Men ovanpå detta har vi ett stort mörkertal, och polisen skriver att 10-20% av sexualbrotten anmäls. Man blir minst sagt chockad, eftersom det betyder att det sker runt 100.000 våldtäkter per år. Om bara 10% är överfallsvåldtäkter, snackar vi fortfarande om runt 10.000, eller kanske runt 25 per dag.
Ett kopplat problem har jag nämnt tidigare; bara runt 10% av alla våldtäkter som leder till åtal leder till fällande domar. Ovanpå detta döms larvigt låga straff ut, och skadestånden är ett rent skämt. Men även om skadestånden är ett skämt kan gärningsmannen inte betala som regel och därefter måste kvinnan tjafsa med Brottsoffermyndigheten ett bra tag, varefter de ytterligare skriver ner skadeståndet till ”en piss i Mississippi” (trots vad domstolen beslutat). Allt detta känner juristerna säkert till och avråder därför kvinnor att anmäla våldtäkter i första läget eller ta ärendet till domstol.

Men vart tog den officiella statistiken från BRÅ vägen är nästa fråga? Eller vi kanske ska fråga oss vilka som avsiktligt mörkar verkligheten? I den senaste rapporten från BRÅ (och kanske sista), kunde man läsa att beträffande sexualbrott var personer med ”utländsk bakgrund” överrepresenterade med 3.5 gånger jämfört med en svensk. Var är statistiken idag, vilka är det som mörkar och varför?
 
Men låt mig ansluta med en liten jämförelse; runt 300 personer dör i trafiken varje år. Trafikpolisen är ute och kollar hastigheter, bältesanvändning, mönsterdjup, nykterhet. Hastigheter skyltas ner till att en snigel snart åker fast. Bilister ska få nära-döden-upplevelser om hastighetsmätaren råkat visa 10 km/h för mycket, och plåtpoliser spikas upp i massor. Allt för att ”rädda liv”. Men även om inget hänt, ingen skadats bötfälls man ändå för att ”det kunde ha hänt”. Men det gjorde det inte bevisligen
Hur många som dör p.g.a. felaktig behandling eller misstag inom svensk sjukvård lär dock vara betydligt större, men här finns ingen flummig ”Nollvision”.
Ett fall från Uppsala gnager mitt minne. En ung tjej blev gruppvåldtagen och som en direkt följd kastade hon sig framför tåget ett tag senare. När man senare får fast en av gärningsmännen via DNA döms denne till lite ”samhällstjänst”. Sverige 2014 – runt 30 våldtäkter per dag, men en person död i trafiken. Nu behöver vi ju faktiskt trafik – men behöver vi våldtäkter?
Men nu har vi väl passerat Lesotho? En föga meriterande förstaplats...

Inga kommentarer: