onsdag 22 oktober 2014

Sannolik, trolig eller möjlig ubåt

Man funderar ju lite på ubåtshysterin. I första läget var det en fiskande pensionär som var medlem i Spetsnaz, sedan var det någon ”upplevelseresa” i miniubåt.
 
Så man frågar sig tre saker: Finns det verkligen någon främmande undervattensverksamhet eller inte? Ok, det ligger väl i sakens natur att man inte berättar vad man vet, sett, haft kontakt med o.s.v. för att inte berätta för motståndarlaget vad man vet, gör och är på jakt efter. Om det nu är något vill säga, men man börjar ju tvivla.
Men samtidigt kan ju motståndarlaget inte göra så mycket för att förändra situationen, varför man tycker att man kunde få någon form av relevant och bekräftande information. Marinen paddlar alltså runt i skärgården, och det enda som återstår mig veterligt är att man uppfångat en nödsignal från en främmande ubåt. Man ställer sig frågan om det i själva verket inte kan ha varit så att någon annan och annat än en ubåt skickade signalen för att se vad som hände. Var signalen krypterad kanske man ville testa vår förmåga att dekryptera signaltrafiken.
Om så är fallet är det ett klassiskt exempel på att avslöja dekrypteringsförmåga. Låt oss säga att en person drar igång en radiosändare vid Karnholmsfjärden och sänder krypterat: ”Från XYZ, position XX, YY. Avbryter uppdrag ZZ– motorhaveri”. Om då detta uppfångas och kan dekrypteras, kommer garanterat svenska marinen till platsen XX, YY, och man har en kvittens på att FRA fixar krypteringssystemet. Man kan sedan byta krypteringssystem eftersom man har vet att det man har är värdelöst.
För det andra; men som novis på området ubåtsjakt, och om det finns en ubåt undrar man hur svårt det ska vara att hitta en stor metallgrunka 5-10m lång. För 40 år sedan kan jag ha fattat problemet rent tekniskt men det var då. Man borde ha kunnat kartlägga varenda sten på botten i skärgården.
För det tredje; eftersom nu svenska marinen är lika anorektisk som hela det s.k. försvaret, är det ju smart att dra igång en sådan här sak med en radiosändare om man har något annat fuffens på gång någon annanstans. Då blir ju hela spelfältet öppet utan risk, och marinens växel är redan nerringd med privatpersoner som sett ubåtar och trolig undervattensverksamhet. Så även om Svensson ringer in och säger att ser en atomubåt i Nybroviken och detta är helt sant, skrattar man gott, lägger ärendet till idiotärenden, och har dessutom inte resurser att undersöka saken. Ok, det var lite tillspetsat…sorry.
Men sedan har vi en form av rysk ironi. Denna tyder helt klart på antingen att man är så övertygad om att svenska marinen kommer att ”kamma noll” och att man vet att det inte finns något att finna, kanske att en ubåt redan undkommit. Eller att det hela bara var en luring för att se vad FRA kunde dekryptera.
Hela saken kommer sannolikt rinna ut i sanden, och marinen kommer ägna sig åt ord som ”sannolik”, ”möjlig”, ”trolig” och andra ordlekar för att på så sätt berätta att man antingen inte lyckats eller för att man blivit lurade.

1 kommentar:

Anonym sa...

:-) Det är förmodligen sannolikt, som Tage Danielsson sa. Eller så är minkarna aktiva igen. Flera scenarier är möjliga. Ingenting är omöjligt, som Gunde Svan säger!/ V