Nutiden mot presstöd

Funderade lite på det här med journalistik, papperstidningar och då i synnerhet den s.k. aftonpressen med skandaljournalistik. Till ett blogginlägg jag körde igår skickade någon denna länk som kommentar.

Det var alltså ordf. i Aftonbladets journalistklubb som ropade efter mer statligt stöd, och han skrev ”Men journalistik är inte vilken vara som helst. När den försvinner skadas hela samhället – och det är nu det händer. Inom kort kommer hela dagstidningar sannolikt att tvingas lägga ner.”.

Min invändning är att information är vilken vara som helst. Den är till salu och mer eller mindre påverkad av hur färsk och gällande den är. Sedan är det en fråga om vad medborgarna är intresserade av att läsa eftersom vi alla har olika intressen. Den tredje faktorn är finansieringen av de artiklar som skrivs.

Jag tror helt enkelt att det idag föråldrade sättet att skriva artiklar, trycka dem på papper och sedan distribuera sådana alster är döende av fyra skäl;

För det första är det en fråga om hur fort allt detta kan ske och trots att morgontidningar t.ex. jobbar hela nätterna på att distribuera tidningar till morgonen och prenumeranter, kommer man aldrig vara snabbare än internet. Detta blogginlägg är tillgängligt över hela världen någon sekund efter jag tryckt på ”publicera”-knappen.

Sedan kostar det ju att distribuera papperstidningar, antingen till folks brevlådor eller till de som under dagen ska sälja dem. Detta sitter givetvis på tidningspriset, och distributörer och bilkostnader måste betalas av någon.

För det tredje är det knappast miljömässigt försvarbart att köra runt med bilar i de tidiga morgontimmarna och dela ut tidningar.

För det fjärde har vi problemet med överproduktion. Om man trycker en tidning på papper har man ingen aning om hur många exemplar som kommer att säljas, t.ex. i dagligvaruhandeln eller hos pressbyrån. Alltså har man en kostnad för överproduktion i alla de fall man tryckt upp för många tidningar.

Eftersom jag varje dag pendlar en sträcka ställer jag mig frågan hur många yngre som läser morgontidningar eller kvällstidningar. Svaret är verkligheten mot de som drömmer om journalismens och de tryckta papperstidningarnas nostalgiska paradis. Visst, det finns några äldre som sitter och läser papperstidningar, men de är en utdöende skara. Det som inte kan ses på surfplattan eller mobilen är inte värt att ha, och definitivt inget man vill betala för.

Så det behövs inget statligt stöd. Tiden har sin gång och skandalblaskorna kommer dö. Ingen kommer sakna dem. Något längre än dagstidningarna kommer kanske veckopressen leva, men det är bara en tidsfråga innan allt papperstryckt faller för tidens lieman.

Men det behövs inget som helst presstöd, för att styra medborgarna eller andra påhitt för att hålla nostalgiska saker under armarna. Journalisterna skriker efter mer syre när näsan hamnar under vattenytan´, vilket kallas presstöd. Varför finns det och varför ska medborgarna via skattesedeln betala för något de inte vill ha?  

Välkomna journalister till 2014! Och till Internet!