70-talsflum från V och MP

Här har vi en typisk inställning av verklighetsfrämmande muppar (länk). Man hävdar alltså att det inte är någon idé att höja böterna för plankningar på kollektivtrafiken då de som ertappas inte kan betala.
Alltså är det ingen anledning att döma ut skadestånd med denna logik. Våldtäkter är dagligen förkommande, ibland med prefixet ”grupp”, med vänsterns- och miljömupparnas logik är det alltså ingen anledning att döma ut skadestånd till våldtagna kvinnor eftersom man vet att gärningsmännen inte kan betala. Precis samma logik som att inte höja böter för de som plankar på kollektivtrafiken. Man kan inte förutsätta att de som plankar inte kan betala. De ska ådömas böter/avgift, och kan de sedan inte betala är det en sekundär sak.

Detta liknar 70-talets flumpolitik. Sannolikt var inte dessa politiker med på den tiden, men då var det bara synd om alla brottslingar och de behövde hjälp och stöd. En fruktansvärt naiv inställning.
Brottslighet måste alltid ses från drabbades perspektiv och samhällets, inte brottslingens. Det får aldrig finns några förmildrande omständigheter eller mängdrabatter på brott. Ej heller ska det gå att skylla på varandra för att komma undan straff.

Har 5 personer begått en gruppvåldtäkt straffas alla fem för en våldtäkt och ska betala skadestånd var och en individuellt. I den mån brottslingar inte kan betala skadestånd får de arbeta av beloppet i form av samhällstjänst och deras lön går till brottsoffret oavkortat till dess skadeståndet är erlagt.
Det svenska s.k. rättssystemet gör mig lätt illamående. Man sätter brottslingen i första hand, struntar i brottsoffret eller skador brottslingen åsamkat och ger mängdrabatt på brott.

Att planka på kommunala färdmedel kanske inte är ett direkt brott, men likväl kan man döma ut kontrollavgifter för de som plankar. Dessa ska drivas in med samma regler som gäller för parkeringsböter.