Ett rättsäkert land?

Jag skrev för någon dag sedan om att rätt sorts brott lönar sig. Tvivelsutan är det så eftersom polisen nedprioriterar dem, och chansen att åka fast är mycket liten. Vi pratar alltså om t.ex. stölder och bostadsinbrott.

Vad händer nu när medborgarna vet att polisen inte rör ett finger? Jo, stölder som är under försäkringens självrisk rapporteras inte eftersom man vet att det inte är mödan värt att polisanmäla.

Försäkringsbolagen har statistiker och riskbedömare, och de höjer bara självrisken eller premien baserat på att de ska gå med vinst och därmed kommer färre teckna försäkringar eftersom premien/självrisken blir högre. En ond spiral alltså där försäkringsbolagen alltid klarar sig eftersom de stipulerar försäkringsvillkoren.

Men de som verkligen kan visa upp fin statistik och en minskande antal brott är polisen. Alltså gör man sitt jobb, och emedan stölderna ökar kan polisen visa upp statistik som visar att de sjunker. Den s.k. anmälningsbenägenheten har man sett till att kunna minska genom att inte försöka utreda, ta fast brottslingen eller återbörda stulna saker.

Kriminella ligor vet vad de ska satsa på och det är väl snart att betrakta som något form av turism.

Men faen tar dig Svensson om du kör några ynka km/h för fort – det blir dryga böter. Polisen samlar ”poäng” på hastighetsmätningar, kollar mönsterdjup, att du har bilbälte och blåsprov.

Man undrar hur många gånger trafikpoliser har fått höra "Har du inget bättre att göra som att fånga riktiga brottslingar?" Nu är det ju inte den utkommenderade trafikpolisens fel utan politikernas. All logik kan du glömma och att tjafsa mot polisen eller dra saken inför domstol gör bara kostnaden mångfalt högre.

Men problemet är att frågan är helt relevant - varför har vi poliser om de inte ska ta fast riktiga brottslingar, utan ta fast hederliga medborgare för att något skulle ha kunnat hända, men gjorde bevisligen inte det?


Add: Någon timme efter jag skrivit ovanstående kom denna artikel in i SvD; 


En gruppledare för (m) vid namn Hammarbergh,  i justitieutskottet svamlar så det räcker. Dylikt svammel med visioner, filosofier, erbetsmetodik, fokus, kundanpassning och annat har jag hört tiotals år men inom privata sektorn och stora företag.
Problemen är fundamentala och inarbetade - de går inte att lösa med flum och visioner.


Hammarberghs rubrik är "Polisen ska arbeta i medborgarnas tjänst". Det har de inte gjort på tiotals år; de lyder politikernas order och sparar pengar för stat, kommuner och landsting - det är deras prioriteing. Medborgarna ska bara tro att polisen skyddar och hjälper dem.