Rätt sorts brott lönar sig

Jag har påtalat detta tidigare; som jag ser det finns det fem olika nivåer på brott, och polisens arbete och resurser bör prioriteras därefter, eller något liknande system.

1.    Brott som har avsiktligt begåtts och skadar någon eller något. Exempelvis mord, inbrott, stölder där förövaren med direkt avsikta har begått brottet och det skadar personer eller egendom.

2.    Planering eller understödjande av brott i kategorin ovan.

3.    Brott som begås av misstag, d.v.s. vårdslöshet eller oaktsamhet som skadat någon eller något.

4.    Brott som inte skadat någon eller något, men kunde ha gjort det. Exempel är fortkörningar eller rattonykterhet.

5.    Brott som inte ens är brott, men lite straffbara. Mönsterdjup på bildäck, inget bilbälte och annat larv.

Om polisen prioriterade sin verksamhet efter denna eller en liknande skala skulle det finnas en klar logik att följa och förstå för gemene man, men det gör det inte.

Vad är grunden för hur man prioriterar då? Det är givetvis pengar, inte vad polisen kostar, utan kostnader för samhället. Tja, inte det heller riktigt, utan man jobbar med att hålla ner kostnader för stat, kommuner och landsting (SK&L).

Det är nämligen så att stölder, inbrott och liknande drabbar privatpersoner eller företag. De kostar alltså inte ett öre för SK&L. Antingen drabbas privatpersonen/företaget eller deras försäkringsbolag. Alltså struntar polisen blankt i dessa brott och uppklarningsprocenten är mycket låg. Vi kan i denna artikel läsa om den mycket låga uppklarningsprocenten på bostadsinbrott. Vad är uppklarningsprocenten på bilstölder och bilinbrott? Antagligen rent löjeväckande trots att en bil kostar minst 100.000kr.

Men något som kostar SK&L massor med pengar är trafikskador. De orsakar ofta arbetsbortfall, sjukhusvistelse, m.m. och i värsta fallet pratar vi om invalidiseringar.

Alltså är det högprioriterat att jaga bilister som kör några ynka km/h i timmen för fort trots att egentligen ingen/inget har kommit till skada. Det kunde ha gjort det, men gjorde det bevisligen inte. Men bara för risken, har man massor med trafikkontroller, nykterhetskontroller, kollar bilbältesanvändning och spikar upp plåtpoliser i massor. Alltså bara för risken att något som kan kosta SK&L massor med pengar kanske kan inträffa.

Om någon dör, är det däremot ganska billigt för SK&L, och det är just därför det är lag på bilbälte men inte flytväst på sjön. Antingen drunknar man eller inte, och inte så mycket kostnader för SK&L, men om någon skadas i trafiken, och i värsta fall invalidiseras kostar det massor.

Så allt baseras på pengar, d.v.s. kostnader för SK&L, och inte vad som är rätt eller fel, det är sekundärt. Men givetvis måste man plöja ner lite pengar på att försöka få fast riktiga brottslingar från kategori ett ovan. Men det är ju ganska tröstlöst; för det första kostar det pengar att ha dem inlåsta, för det andra har man ”mängdrabatt” på brott vilket innebär att om du stjäl t.ex. en bil, kan du lika gärna fortsätta och stjäla tio till, straffet blir inte större. För det tredje är fängelserna överfulla, vilket innebär att domstolarna dömer till milda domar rent generellt. För det fjärde har man som regel att släppa ut brottslingarna efter 2/3:ar av strafftiden.

Den gamla devisen ”brott lönar sig inte”, är fel. Nuförtiden gäller ”rätt sorts brott lönar sig”. ”Rätt” är alltså i sig allvarliga brott som polisen har order om att nedprioritera, emedan ”fel” sorts brott är larviga trafikförseelser, som inte ens borde betraktas som brott.