Systemfel

Det svenska skattesystemet har ett allvarligt fel. Det är baserat på inkomst och var man bor (kommunal och landstingsskatt). Konsekvensen är att man inte tar hänsyn till den faktiska situationen för den som betalar skatten. Två sammanboende personer utan barn med hög inkomst kommer alltså tillsammans få mycket hög nettolön kvar, emedan en likaledes högavlönad ensamstående person med flera barn kommer att få mycket mindre att leva på. Skatteskalorna tar ingen som helst hänsyn till hur ”många munnar” som ska mättas av en lön.

Som det fungerar idag resulterar detta givetvis i att folk drar sig för eller väntar med att skaffa barn. Det finns något som heter barnbidrag som kompensation, men det är mer ett erkännande av att det är fel i systemet än betalar den reella kostnaden. Vidare förefaller det en aning märkligt att man först tar in en viss mängd skatt, därefter betalar man tillbaka en del av denna skatt i bidrag till samma person. Vore det inte mer logiskt att i första läget sänka skatten?

Mitt förslag är alltså att man baserar skatten på hur många som ska mättas av en lön och deras ålder.

Vidare har kommunalskatten sedan länge tjänat ut som en lokal skatt. Detta baserat på att man via staten och politikerna har en kommunal skatteutjämning, där man tar från ”rika” kommuner och ger till ”fattiga”, den s.k. Robin Hoodskatten. Med denna skatt går man emot grundlagen eftersom kommunerna inte längre kan bestämma över sin egen ekonomi.

Problemet kommer att accentueras framgent eftersom vissa kommuner tagit ”sitt ansvar” när det gäller flyktingar och behovet är minst sagt skriande när det gäller pengar och att dölja de kostnader och problem just dessa kommuner orsakat sig själva. Beslutet om ”anhöriginvandring” kommer att sätta lokala politiker i ”ansvarstagande” kommuner i en närmaste desperat situation.

Men det finns fler aspekter på detta, och jag får väl fortsätta när skrivlusten faller på.