En proudie

En historisk dag som denna, då en regering faller, blir det givetvis dagens bloggtema. En sak man alltid måste fatta är att alla politikers högsta dröm är att få så mycket makt som möjligt. För att få vandra i maktens korridorer och kan man kohandla med alla sina ideal och hur man skulle vilja att samhället skulle bli. Lite sekundärt är två saker; dels den egna positionen, d.v.s. vilken ministerpost man får, eller inflytande i partiet, och för det andra ren valstrategi innebärande att man vill ha så många väljare som möjligt nästa val. Men denna sista punkt spelar tillbaka till just ruta ett igen, makt och inflytande.

För att uppnå denna halvnirvana, må man som politiker ta till allt vad nöden kräver. Man kan kohandla, manövrera ut andra, eller på andra sätt spela det politiska spelet. Sjuklöverns politiker har gått kurser i presentationsteknik, argumentationsteknik, haft konsulter inblandade som designar, ger goda råd och varit valstrateger för att ge tips om vilka frågor man ska driva för att få väljarna att rösta på just deras parti. Sannolikt har stylister även varit inblandade, men det är bara en gissning.
Hela tiden hamnar alltså sakfrågor och fakta i bakvattnet. Man kan snacka bort allt och svamla bara man verkar övertygad och ser självsäker ut. Man har visioner, ser möjligheter och värdeorden och flosklerna står som spön i backen. Gärna i kombination med nysvenska, samt hyckel om att ta "ansvar för landet i den politiska komplicerade situation som tyvärr uppstått."

Så låt mig avsluta med en dagsfärsk bild från dagens plenisal i riksdagen. Jag har inte tagit bilden och det är inte mitt finger. Men det är en variant av selfie. Kanske ska vi kalla det en proudie, man står upp för det man tycker, och trycker därefter.