torsdag 17 maj 2012

När ska Ni erkänna?


När kommer politikerna erkänna det totala misslyckandet i integrations och invandringspolitiken? Politikerna är de som är vållande till dessa problem, som vi nu ser i de gamla miljonprojektsområdena. Man stoppar huvudet i sanden, har lite möten och försöker hitta orsaker. 

Sedan kommer de vanliga krafttagen; mer projekt, mer stödåtgärder, mer socioekonomiskt stöd, mer satsningar, mer försköningsprojekt, ”nystartområden”  med skatterabatt, "Järvalyftet", o.s.v. Jag skrev om detta för någon dag sedan och kallade det ”smink till grisen”, det är precis vad det handlar om. Men att erkänna att man har bedrivit och bedriver en felaktig invandrings- och integrationspolitik det gör man inte. Man tillstår på sin höjd att ”vi kan bli bättre där”, eller så kommer man med lite nysvenska som ”utsatthet”, ”utbrett utanförskap”, eller ”berikning”, och allokerar mer skattepengar till olika projekt och stöd i all oändlighet. Att tillstå att problemen är relaterade direkt till invandringen/invandrare är givetvis tabu, både i media och i politiska uttalanden. När statsministern för några dagar sedan talade om att det inte var så stor arbetslöshet bland "etiska svenskar", tog det hus i h-vete, även om det var helt sant. Uttalandet var ju på gränsen till rasistiskt.

Men att tillstå att man bedriver en felaktig politik gör man inte. Inte ens när det blossar upp regelrätta kravaller som polisen enligt rubriken i SvD säger ”kom inte som en blixt från klar himmel”, och vidare i denna artikel.  Precis. Alla borde kunna fatta vad som händer med den förda invandrings och s.k. integrationspolitiken. Man har bedrivit i stort sett samma politik i massor med år och detta är resultatet. Detta är facit som inte går att snacka bort med nysvenska.


Bestraffningarna är ju direkt avskräckande åxå, och vi kan läsa; ”De sju ungdomar som greps i går kväll, misstänkta för att ha kastat sten mot polis, vandaliserat och satt eld på en skola samt satt bilar i brand i Tensta i västra Stockholm, har alla släppts.”.

Länkar:





6 kommentarer:

Anonym sa...

Det är lätt att generalisera. Jag bor själv i ett miljonprojektsområde i Stockholm. Här är det människor från runt 80 nationer.
Jag upplever det som tryggt och trevligt. En bra plats av bo på. Framförallt för de som inte vill ta på sig lån och elände. Man är glad för att det finns hyresrätter kvar.
Men jag håller med om att man bör ha en mer öppen dialog. Man måste prata om följderna att ta hit människor där en stor andel förmodligen har trauman bakom sig (som sällan leder till ödmjukhet och respekt som följd). Gör man inte det kommer grupperingar bildas och rasism och allmänt hat kommer omöjliggöra lösningarna.

Ulmerkotten sa...

@ Anonym

Intressant aspekt och tack för kommentaren!

Jag funderade på din kommentar och ställer mig frågan om man blir "living smart". Vi lämnar frågan om hyresrätter eftersom den är lite irrelevant och mer bostadspolitisk.

I villaområdet där jag bor har jag under drygt 10 år inte låst min och sonens cyklar. De står bara utanför huset. Mitt garage har aldrig varit låst och det finns en hel del saker i det av värde. Huset är ibland olåst på natten.

Skulle det funka där du bor eller är du "living smart"?

Johan sa...

@ Anonym

Har du barn?

Anonym sa...

Jag bor också i miljonprogramområde. Här blir folk rånade misshandlade våldtagna och värre.

Ulmerkotten sa...

@ Johan

javisst, flera.

@ anonym

"Våltagna och värre" Det är ju en form av "berikning". Var glad, det får ju inte alla kvinnor nöjet att uppleva. Eller hur Maria Ferm?

Johan sa...

Ulmerkotten, jag frågade Anonym (som enl. egen uppgift bor i ett "tryggt och trevligt" miljonprojektsområde i Stockholm, om Anonym har barn (i skolåldern), som växer upp i detta miljonprojektsområde.