En svensk papperstiger

Här är tre nyheter (länk 1, länk 2, länk 3), som man tydligen på SvD fått backning för att man publicerat, från högre ort. Det är en gissning, men alla tre försvann illa kvickt från förstasidan. Historien är ju den att politikerna slagit i oss blå duster i ögonen om att anpassa försvaret till hotbilden och att förändra det till ett insatsförsvar och annat svammel. Faktum är att svenska försvaret är ett rent skämt.

Sanningen är alltså snarare den att man skurit ner svenska försvaret till skrivbordpersonal och officerade bakom skrivborden och nu vill man sannolikt mörka det eftersom ”pengarna behövs till andra saker”. Vidare är det så att man inte bygger upp ett försvar i brådrasket.

Skulle ”hotbilden” ändras går det helt enkelt inte att anställa personal, utbilda denna, köpa material och organisera sig på några år. Jag hade en kortare konversation med Stellan Bojerud på nätet för sådär något år sedan om detta och han menade att man skulle behöva minst 20 år för att bygga upp ett försvar värt namnet. För dig som inte känner till Stellan Bojerud, som nu sitter i Riksdagen, kan jag bara kort berätta att han varit (eller är), överste och lärare i militärhistoria på krigshögskolan. Jag vet inte men det gör säkert han.

Jag frågar mig nu vad som är grunden till den uppkomna situationen? Att göra något åt den har jag inga som helst recept på förutom ett – köp och skicka ut bra prickskyttegevär med kikarsikten till alla landets jägare. Det skulle inte förhindra en invasion, men det skulle förbereda för ett gerillakrig. Jägarna har vapenskåp, är vana att röra sig i skog och mark, och alla vet att prickskyttar och gerillakrigföring är det som är absolut svårast för en reguljär armé att tackla. Det finns massor av exempel, Afghanistan för att ta ett pågående.

Men hur blev det så här var visst frågan…jag har inget svar. Det handlade kanske om politikers närsynthet och militära okunskap. Kanske förlitade (och förlitar), man sig på att FRA ska med sin signalspaning kunna förutse ett angrepp. Men hallå! Vad spelar det för roll om de kan förutse ett angrepp om Sverige inte har något försvar. Eller är det så att man har en hemlig överenskommelse med NATO? Ärligt talat, jag vet inte, men det är uppenbarligen så att svenska försvaret inte är värt namnet försvar, eftersom det inte har kapacitet till i stort sett något. SD har ju myntat ordet ”skrivbordspoliser”, det verkar vara på precis samma sak med försvaret, men det finns en massa ”skrivbordssoldater”, d.v.s. officerare som inte är stridande trupp, men skickar mail och annat till varandra som en stor klubb för inbördes beundran.

Tre saker som definitivt avskräcker våra ungdomar att söka sig till försvaret har dock utkristalliserat sig.

För det första är lönerna urusla. Jag vill minnas att en soldat tjänar sådär 16.500kr/månad, vilket kan jämföras med snittlönen för en städare som ligger på 20.000kr/månad. Ovanpå detta har man konstiga antagningsperioder och GMU, som krockar med dessa ungdomars skolsystem. Man har t.ex. GMU under maj. Nu har alltså en gymnasieungdom gått nästan ett helt år för att få betyg, men ska strunta i dessa, slutprov, och missa hela kursen som slutar i juni för att gå GMU.

För det andra har vi kontrakten där soldaten ska kunna tvingas till utlandstjänstgöring. Man har alltså avskedat ett antal soldater och officerare, som helt riktigt menat att de har inget i totalt främmande länder att göra. Dessutom till en mycket låg lön, och om vi nu snackar om personer runt 20-25 är det knappast någon gissning att många av dem har flickvänner eller barn här i Sverige. Hur i h-vete kan man behandla anställda på detta vis? Tvinga dem till utlandstjänstgöring i länder som Afghanistan och Somalia, och accepterar man inte det blir man avskedad?

För det tredje har vi det faktum att politikerna ändrar spelreglerna hela tiden. De högre officerarna och ansvariga militärerna är tydligen spratteldockor. Det verkar som en soldat, underofficerare eller officer inte har någon form av anställningstrygghet. Baserat på politikernas beslut, kan förband läggas ner eller flyttas som en ren tombola. Platsen där en person i armén skaffat familj, frun har arbete och barnen går i skola, kan plötsligt flyttas till en annan landsände eller helt försvinna, helt baserat på politikernas flummerier. Vilken anställningstrygghet ger det? Givetvis med en symbolisk lön hela tiden.

Så att ingen söker sig till försvaret, man har total personalbrist, och att situationen är en katastrof får man inte säga, eller tidningarna skriva om. Det ska mörkas (SvD?), och medborgarna ska inte veta om att det egentligen är en stor svängdörr till det land som får idén att ockupera Sverige. FRA kanske vet att en invasion kommer, och då är redan för sent att bygga upp någon form av försvar. Eller betyder numerär ingenting? Det vore något nytt för alla tror jag.

En av mina söner, som jag tror skulle bli en utmärkt soldat, snackade om att göra GMU. Men ingen av de jag kontaktade visste vad som gällde, och det var bara trassel som inte stämde med hans studier GMU-utbildningar och annat. Jag rådde, och råder honom att söka sig till franska främlingslegionen, om han nu vill bli soldat. I detta land har han inget att hämta.

Att ha varit soldat i Sverige är numera knappast en merit, snarare ett bevis på dumhet. Tack svenska politiker! Om man klipper 90% av invandringen, finns det säkert pengar till att dubblera våra soldaters löner. Det vore en början.