Hur vet man att man är svensk?

Jag har jobbat inom privata sektorn i massor med år, och som bloggens namn antyder i Tyskland. Låt mig berätta om hur det fungerar i Tyskland. Möten har man inte, med en reservation vilket är möten som till 100% berör alla, t.ex. man berättar om årets resultat, företaget blivit uppköpt eller köpt upp andra företag. Men regeln är inget irrelevant eller tomt snack. Beslut tar man själv eller om man inte vet i samråd med sin chef, vanligtvis avverkat på 10 minuter sedan jobbar man. Det är Tyskland.

I Danmark har man möten, men de är effektiva och jovialiska. I Frankrike har man åxå möten, men det är mest för att folk ska få prata av sig, men ganska effektiva. Schweiz och Österrike har möten i strikt hierarki, och cheferna pratar emedan underlydande snällt lyssnar. I Kina och Japan gäller andra regler och andra koder.

Så jämför vi mot Sverige. Konsensus.... Möten för mötenas skull. Alla som ens misstänks kunna påverkas eller eventuellt kan ha en åsikt bjuds in till möten. Man har redskap i datorerna för att kunna hitta tider där alla (eller i alla fall så många som möjligt) kan delta, och man sitter och ältar frågor från alla de håll som är upptänkbara. I de fall man kommer till något beslut är det givetvis så att en del medarbetare inte gillat dem, så de går tillbaka till sin arbetsplats och gör som de alltid gjort även om det strider mot det man har beslutat. Att behärska PowerPoint är ett måste. Man kan antingen göra nya presentationer, sno från gamla men konststycket är att ha så många ”slides” man kan. Vill man verka viktig kan man spola några i brist på tid. Tid förresten, finns det hur mycket som helst och om ett möte blir längre än förväntat gör det inte ett dyft.

Bäst är dock att ha möten med viss regelbundenhet för att berätta om vad man har gjort, ska göra och diskutera i största allmänhet, säg varannan vecka. Komplicerade XL-ark rekommenderas att visas på duken på lokalens ena kortsida, snacka medan du visar dem och det spelar ingen roll att det är 10pt Arial, allt fick plats på skärmen. Att det är helt oläsbart om man inte sitter två meter från duken gör inget, du snackar ju ändå hela tiden och talar om var det innebär.

”Tyvärr jag kan inte komma, jag har mitt Project update meeting, varje förmiddag varannan torsdag.”, är ett skitbra svar för att verka viktig och upptagen. Kopplar man sedan detta med att läsa mail, svara på sådana, interna undersökningar, läsa lokala rutiner, några kurser, skriva några interna rutiner, interna nätundersökningar om hur du tycker om företaget och din arbetsplats, trassel med passwords och din dator, har vi med lätthet kommit till det enkla faktum att du arbetar inte. Och missa inte mötena i ”Lean”!

Du gör inget produktivt det är bara att inse. Men varför skulle du göra det? Du får ju din månadslön och alla uppnår konsensus i detta land och är lyckliga. Halleluja!

Grattis, du är svensk.