torsdag 6 mars 2014

Vem törs använda lite logik och ironi

Tänkte fortsätta lite på gårdagens tema. Baserat på yttrande och tryckfrihet är det en självklarhet att få kritisera och ironisera. Detta inkluderar även religioner. Har man inga konkreta argument att svara med faller man till föga och med all rätt. Det ska inte vara så att man måste gömma sig bakom ordet ”konst” för att kunna kritisera och ifrågasätta. Jag tänker i synnerhet på Lars Vilks som avsiktligen publicerat bilder för att provocera och utmana. Hans frågeställning är intressant och man må bli äcklad av eller inte gilla det han håller på med men det är hans fulla rätt. Egentligen inte som konstnär, utan baserat på tryck och yttrandefriheten. Det har alltid skämtats om religioner och med det har jag inget problem, en religion som inte kan svara för sig eller är baserad på ren logik och fakta må ta de smällar den får. Det är grunden för ett demokratiskt samhälle där folk får uttrycka sina meningar och åsikter.

Kanske kommer du ihåg ”Life of Brian” som är en sanslös och förbaskat bra film som är en ren drift med kristendomen, och dumma saker som idag kan ifrågasättas och även förkastas? Ok, lite gny var det från den kristna världen men inget allvarligt.
 
Men tänk dig nu en liknande film om ”The life of Ahmet”, som driver med islam och muslimer. Vad skulle hända då? Hela den muslimska världen skulle få fet-rage och dra igång hot, krav på förbjudande, terrordåd, fatva (obs. nysvenska, snart i SAOL), och en massa andra saker. Inte ens om man hävdade att filmen var konst, hänvisande till yttrande och tryckfrihet skulle hjälpa upp situationen. Att skoja med islam eller ifrågasätta rena dumheter är av någon konstig anledning bara förbjudet. Detta trots att islam innehåller en massa saker som rätteligen både kan skämtas om och bör ifrågasättas. Man har någon form av outtalad immunitet mot ifrågasättande av rena dumheter som är en ballong vi måste sticka hål på. Här är ett mycket talande exempel.
 
Det är alltså en politiker som skojar lite med att imamer och muslimska män tvingar kvinnor att klä sig som  sopsäckar. Ingen kan förneka den slående likheten i bilden.
 
Lever vi 2014 i ett västerländskt land med jämställdhet, yttrande och tryckfrihet eller stoppar huvudet i sanden för rena dumheter som en struts? Här är en klassiker som är bra gammal, och skojar med kristendomen.
 
Vad händer idag om man kör ett liknande revynummer med imamer? Går vi framåt eller bakåt i utvecklingen?

4 kommentarer:

Anonym sa...

Jag tror inte att en ironisk film om ”The life of Ahmet” är någon bra idé eftersom muslimer sägs sakna sinne för humor.
Däremot skulle jag vilja se en sanningsenlig film om ”The life of Muhammed”.
Den borde väcka en del berättigad uppmärksamhet.

Robin Shadowes sa...

Filmen parodierar även vänstern på ett bra sätt. Med alla dess splittringar i mindre än extremare och groteska grupperingar. Som sedan tjafsar om småsaker och bildar kommittéer som diskuterar rena trivialiter som om det vore det viktigaste i världen. Bara den grejen på slutet när dom ska "rädda" Brian är klockren. Man bara läser upp ett statement och går därifrån. Med sådana vänner behöver man verkligen inga fiender.

Ulmerkotten sa...

Anonym. Visst är det så, och det borde funka i varje logiskt tänkande samhälle. Men av någon idiotisk anledning anses islam och muslimer vara vaccinerade mot alla former av logik. Och vad värre är - du och jag ska bara acceptera det, annars är vi islamofober och främlingsfientliga.

Ulmerkotten sa...

Robin; jag vet inte om den parodierar på just vänstern. Men i alla fall gör den narr av alla palestinska fraktioner. Rätt kul, det finns ju några att välja på än idag.
Men man kan ju notera relevansen i steningsscenen, men idag gällande radikala (eller snarare konservativa) muslimer. Typ sharia, vilket vi åxå bara ska acceptera. Men man är ju bara en "barbar" enligt statsministern.