fredag 28 oktober 2016

Detta är en hatsite

Ett känt fenomen i totalitära stater är att man matar medborgarna med den information och propaganda man vill att de ska ha. Baserat på denna information ska sedan medborgarna bilda sig en uppfattning om verkligheten. Givetvis kallar man det inte propaganda eftersom man skulle tappa all trovärdighet med denna benämning.

Principen har gällt mycket länge och ett exempel är DRR där det var förbudet att sprida annan information än den statligt styrda. Tryckpressar och kopieringsmaskiner som staten inte hade full kontroll på var förbjudna. Radiosändare likaså.

Idag har vi Venezuela, Kuba och Nordkorea som exempel på detta. All kritik mot den förda regimen är förbjuden samtidigt som statliga media rapporterar bara enligt de instruktioner de har från de styrande.

Men så är det väl inte i Sverige? Detta är ju en demokrati med yttrandefrihet och tryckfrihet, har vi fått lära oss sedan barnsben.
Tyvärr är likheterna ganska frapperande. Det finns alltså ett statligt företag som heter Public Service som matar ut den information man vill att människorna ska få. Det är en ren självklarhet att man påstår sig vara opartiska, tillhandahåller fakta, information och utbildning. Att påstå att man avsiktligt vinklar saker (och därmed ägnar sig åt propaganda), skulle göra att man tappar all trovärdighet.

Men övriga media då som tidningar? Det är uppenbarligen så att man antingen har direkta direktiv om vad som gäller, eller alternativt är det en självpåtagen censur kanske med presstödet som kniven på strupen för övertramp. Sannolikt finns en blandning av dessa båda i det enskilda fallet.

Bilden har klarnat alltmer de senaste åren och det riktigt anmärkningsvärda är att myndigheter och statligt betalda funktioner och statliga verk, har fått instruktioner om vilken information som är politiskt korrekt. Detta innebär alltså att man avsiktligen döljer information för medborgarna som de inte ska få veta. Som jag påtalat tidigare är propaganda lika mycket vad man berättar som vad man avsiktligen döljer.

Låt mig ge några exempel: Domstolarna har uppenbarligen fått instruktioner om att som regel fria när det gäller sexualbrott, ett av de senaste fallen är det på Gotland där åklagaren inte ens åtalade för en uppenbar gruppvåldtäkt. BRÅ har slutat föra statistik sedan drygt 10 år avseende brottslingars bakgrund/nationalitet. Polisen rapporterar ett ”urval av brott” vilket betyder att de inte rapporterar alla sexualbrott och man rapporterar ej heller adekvat beskrivning av gärningsmän man vill ha fast. Politikerna har ingen som helst aning om vad invandringen kostar, trots att totalkostnaderna är en stor del av statsbudgeten.

Media har gradvis ändrat och börjat fatta problematiken, men man fortsätter tappert slå blå duster i medborgarnas ansikten. Tidigare var det vitpixling av brottslingar som gällde. Vi har sett ett antal lyckliga återföreningar av flyktingfamiljer i myssoffor. Hemska bilder på drunknade i Medelhavet. Tårdrypande historier om personer som ska utvisas. Bränder i flyktingförläggningar har konsekvent skylts på rasister trots att de lika sannolikt orsakats av boende. En total avsaknad av krav eller åtgärder för att komma till tals med gängkriminalitet, mord, narkotikasmuggling, skottlossningar eller bilbränder. Media konstaterar bara när dessa saker inträffat, intervjuar lite poliser, men den totala avsaknaden på krav eller djupare analyser lyser med absolut frånvaro.

Men då politikerna inte kan censurera internet som i Nordkorea, har man uppbådat både media och siter på nätet för att ägna sig åt all form av billig smutskastning man kan och då i synnerhet SD. All kopplingar man kan hitta, gräva upp eller hitta på mellan SD-politiker och extrema högerrörelser fungerar. Detta oavsett hur gamla de är eller hur vag än kopplingen är. Till och med Löfvén ägnar sig åt regelrätta lögner i riksdagen med sådana anspelningar och kopplingar.

Allt återspeglar alltså en ren desperation. Man har inte längre samma kontroll, som innan internet fanns, monopol på sanningen och kan kontrollera och styra det man vill medborgarna ska få veta. Den totala avsaknaden av relevanta svar på konkreta frågor i alla demokratiska fora som riksdagen uteblir med all tydlighet.

Man har hittat på ett nysvenskt ord för att generalisera allt från debatter och kritik till rena idioter med benämningen ”hatsiter”.

Detta är sannolikt en typisk hatsite. Rätt så, jag hatar att man försöker manipulera medborgarnas åsikter och samtidigt hävdar att har demokrati. Jag hatar att politiker inte kan stå för den politik de för och inte har relevanta svar. Jag hatar vänstermuppar som inte accepterar andra åsikter än deras egna, och angriper demokratiskt valda personer eller möten. (Tack, Rosanna Dinamarca). Jag tycker förbaskat illa om media som försöker manipulera medborgarnas åsikter.

Men efter att ha varit utlänning, arbetat många år utomlands med många olika kulturer och personer har jag kommit till insikten att jag inte har någon som helst agg till personerna som kommer hit. Alla konsekvenser därav likaså. Med den politik som bedrivs blir det en naturlig följd oavsett vad de har för hudfärg, religion eller skonummer. 

5 kommentarer:

Anonym sa...

Repetition:

Hatsajt = digital informationskanal som förespråkade regeringens politik innan den blev regeringspolitik.

Ulmerkotten sa...

Jag är inte med...jag drog upp denna blogg för sådär 8 år sedan och har sedan dess säkert varit en hatsite avseende regeringens politik.
Eller menar du att regeringen sakta kryper till korset och inser hur förbaskat naiva man är och har varit? Alltså på samma sätt som man nu lanserar gamla SD-motioner i form av propositioner, men samtidigt har total beröringsfobi med SD.

Anonym sa...

Djup ironi är min avsikt.

Anonym sa...

...och lite ordlek.

Ulmerkotten sa...

Ok...