Det där med demokrati är klurigt. I Sverige har vi ju representativ demokrati i landsting, kommuner och stat. Det har varit så av gammal hävd. Landstingen har sin intressesfär bestående framför allt av sjukvård, emedan kommunerna är väldefinierade områden där kommunfullmäktige styr över allt som har med just kommunen att göra. Staten ska ha hand om allt övergripande som gäller hela riket, som försvar, tull och polis. Sedan 70-talet har man dock börjat luckra upp gränserna mellan stat och kommuner t.ex. med kommunal skatteutjämning även kallad Robin Hood-skatt. De senaste åren likaså med partipiskor och dylikt för att invandringspolitiken fört med sig att staten inte kunna finna plats för alla ”migranter”.
Man kan alltså konstatera att det demokratiska systemet med indirekt demokrati av folkvalda och att det finns frågor som både är kommunala och statliga, samt att det mig veterligt inte finns något optimalt och 100%-igt system med indirekt demokrati som fungerar perfekt. Det är olika partier som kör taktiskt spel, och man strävar givetvis hela tiden efter att få sträva i maktens gyllene korridorer.
Ett annat problem är valfrekvensen. Ingen vet ju vad som kommer att hända i framtiden och alltså kommer det givetvis upp frågor under mandatperioderna som inte partierna har haft en aning om före valen. Ju längre mandatperioder ju allvarligare blir problemet. Detta samtidigt som de som styr måste ges tid att genomföra den politik de står för och lovar väljarna att driva. Alltså blir valfrekvensen en balans mellan dessa två saker. Man kan ju t.ex. rent hypotetiskt fråga sig hur många moderata kärnväljare som bytt parti om man innan valet fått reda på att moderaterna avsåg göra en uppgörelse med miljöpartiet.
Dagens demokratiska är uppbyggt huvudsakligen på de principer när det gällde under förra seklet. Det var inte möjligt att fråga medborgarna om deras åsikter i varje enskild fråga, både kanske för att den var olämplig för en folkomröstning (t.ex. skattesatser), eller kanske för kostnader och infrastruktur saknades för att man skulle kunna fråga medborgarna vad de tycker i en specifik fråga.
Idag är situationen en annan, och jag tycker det är dags att anpassa det demokratiska systemet till den infrastruktur vi har idag, och göra demokratin mer lokal.
För ett tag sedan hade jag många kollegor från Schweiz. De berättade om hur demokratin fungerade i deras land. Först blev jag överraskad, sedan konfundersam och ifrågasättande. Men ju mer jag tänkte på saken ju mer kom jag att ifrågasätta det svenska systemet och hur den indirekta demokratin fungerar här. Jag såg ett stort antal brister, på i synnerhet lokal nivå inom kommunerna. Från kollegorna fick jag t.ex. reda på att man kunde ha handuppräckning på det lokala torget i vissa frågor och att majoritetsbesluten inte bara var rådgivande (som i Sverige vid folkomröstningar), utan direkt beslutande. Det verkar helt konstigt med svenska ögon, men är faktiskt fundamentet för just demokrati – folkets vilja och folkets makt. Är det en fråga man inte avhandlat i valrörelsen – hur kan man då veta att man har folkets mandat när man fattar beslut i den? Är det ovanpå detta så att en viss procent av medborgarna vill ha folkomröstning borde det vara en självklarhet att folkomrösta i den. Det borde vara en demokratisk självklarhet att inhämta medborgarnas åsikter i frågor för att sedan kunna fatta ett bra beslut. Märkligt nog är det så att svenska medborgare egentligen bara är myndiga några timmar vart fjärde år (då vallokalerna är öppna), emedan de hela den övriga tiden ska förlita sig på att politikerna fattar rätt beslut. Dessa beslut är dessutom ofta knutna till partifärg, och som vi har sett; frampiskade av politikerna på riksplan.
Jag anser alltså att det borde vara lokala folkomröstningar i lokala frågor. Enligt grundlagen är folkomröstningar bara rådgivande i detta land. Men å andra sidan ska det till riktigt bra argument om politiker väljer att fatta andra beslut än de medborgarna vill. De som inte vill rösta eller inte är insatta, slipper rösta. Precis som i allmänna valen idag. Man avgränsar frågan till de som berörs och informerar de lokala medborgarna i frågeställningen, det är en sak för kommunens tjänstemän. Partierna må klargöra och propagera för sina åsikter och ståndpunkter. Men på en viss dag utlyses röstning i den lilla orten, ön, eller vad det må vara. Först efter ett sådant val må kommunen fatta beslut. Annars finns inte mycket till demokrati i ordets rätta bemärkelse.
Jag tänkte bara avsluta med ett citat från Nyamko Sabuni gällande att schweizarna gick till valurnorna och röstade om minareter: ” – Tack och lov har vi inte den typ av system som finns i Schweiz. Fundamentet för vår demokrati är mer robust. Partierna och riksdagen fungerar som filter. Folkomröstningar kan vara bra, men här har man använt det felaktigt i ett populistiskt syfte. Det är farligt för demokratin." (länk DN).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar