Om hur fel blir rätt - tack JO!

Det finns tydligen ombudsmän och ombudsmän. Jag trodde, kanske av ren naivitet, att uppgiften för en ombudsman var just att agera ombud för någon och med lagligt stöd driva saker som var och är olagliga. T.ex. KO som ska ställa upp och hjälpa konsumenter mot företag som lurats. Eller kanske DO, som rycker ut som blodhundar omedelbart så fort det finns minsta antydan om rasistisk diskriminering.

Men så har vi den andra typen av ombudsmän. Saken är ju den att Public Service (PS), beslutat att lägga ut sitt programutbud till viss del på internet. Som en konsekvens av detta beslut, som alltså PS själva fattat, kräver man datorinnehavare på licensavgift. Alla manicker med tillgång till internet hävdar man alltså har blivit licenspliktiga, allt från små mobiltelefoner till vanliga bordsdatorer.

Jag har avhandlat detta vansinne tidigare, men knytningen till JO är att man inte ens tar upp detta trots att 20-talet personer anmält saken till dem. Så här svarar JO (länk) :”– Det är egentligen inte så konstigt, vi agerar alltid på det viset när det faktiskt är möjligt att överklaga på annat sätt. I det här fallet kan man till att börja med begära omprövning av avgiften hos Radiotjänst och blir det nej där kan man vända sig till förvaltningsrätten och få upp frågan till en domstol, säger Charlotte Håkansson, byråchef hos Justitieombudsmannen.”

Alltså, alla fattar ju hur vansinnig hela historien är, och svaret av Håkansson är rent larvigt. För det första är det väl ganska uppenbart vad en ”omprövning” av Radiotjänst skulle leda till. Så folk ska sedan vända sig till förvaltningsrätten för att få saken prövad i domstol? Hur många är villiga att driva denna sak i domstol, med en luddigt formad lagstiftning, och med Radiotjänst som motpart? Alternativet är alltså att knyta handen i fickan och surt betala licensen, eller riskera få betala rättegångskostnaderna samt licens.

Man frågar sig alltså varför JO över huvud taget finns, om man inte tar sig an denna fråga. Lagen är ju uppenbart suddig och personernas (och min), tolkning skiljer sig från den tolkning PS har.

En hemsk tanke som dök upp i mitt huvud var; om det inte kan vara så att JO fått instruktioner om att ”totalpassa” på problemet. I så fall gäller det pressen åxå, och inget får skrivas om detta eftersom PS är politikernas snuttefilt och en helig ko. ”Locket på” alltså.

Ingen får ifrågasätta detta vansinne, PS, eller ”licenser” till ett utbud man kanske inte vill ha, eller struntar i, och som PS publicerar på internet först, utan ett betalningssystem, och sedan kräver ersättning på alla datorinnehavare för.

Denna blogg ligger ju på internet, jag har valt att lägga den där. Jag tillhandahåller information, utbildning, fakta och annat som är av allmänhetens intresse (tycker jag, precis som PS, haha). Varför har jag inte rätt att kräva alla datorinnehavare på pengar för möjligheten at läsa det som skrivs här? Jag kan nöja mig med en krona per år och datoranvändare i landet...

En gammal kompis, som pluggade juridik för länge sedan, sammanfattade problemet på detta sätt: ”Juridik är konsten att få rätt, även utan att ha rätt.”. Du kan alltså ha rätt, men det viktiga är att få rätt. Får du inte rätt, har du inte heller rätt. Rätt blir fel.

I detta fall är det uppenbart att JO passar av rent politiska skäl, och att fel har blivit rätt.