onsdag 6 mars 2013

Nådaskott för döende mammuten

Gunnar Karlsson som är professor vid KTH påtalar att Public Service (PS) bryter mot lagen när de tvingar folk med datorer att betat TV-licens. Det verkar vara helt riktigt efter att ha läst artikeln. Men principen följer den som PS alltid har kört med och som tvingar alla som kanske har någon möjlighet att ta del av deras utbud att betala. Med kanske menar jag att ”innehav” av TV betyder inte att man kan se PS. TV:n kanske används till att spela XBox eller Wii. Samma sak är det med ”kanalväljare”, alla DVD-spelare har kanalväljare, men det betyder inte att man titta på PS, och man kan köra en DVD med bara köpta filmer.

Men som sagt följer PS samma principer som tidigare, och om de ser ens en möjlighet för någon att komma åt PS, kanske titta på grannens TV genom fönstret, ska du betala. Lagligt eller ej, spelar mindre roll.

Ett typexempel är just att man lagt TV på internet. Vi kan fråga oss vem som fattade detta beslut och med vilket demokratiskt mandat? Denna blogg ligger på internet och tillhandahåller kanske något du vill läsa, har jag för den skull rätt att kräva dig på pengar? Det är principiellt exakt samma sak – lägger man ut något på internet, utan att ha ett fungerande betalningssystem är det gratis. Det är en ren självklarhet. Vill man ha betalt för det man publicerar, musik eller filmer, eller vad det må vara ser man till att ha ett betalningssystem, annars är det gratis.

Sedan har jag ett annat problem med PS, man hävdar att man tillhandahåller ett stort utbud som ska passa alla. Det finns inget utbud som passar alla. Jag fattar inte ett ord turkiska, serbokroatiska, finska och en massa andra språk, jag vill inte betala ett öre för att höra det. Jag fixar svenska ganska bra och vill inte ha ”nyheter på lätt svenska”. Jag skiter i all sport och vill inte betala för det. Ej heller gillar jag klassisk musik, eller ordbajsande fakta, utbildnings eller snackprogram. Mina barn är vuxna och jag vill inte betala för barnradio eller barnprogram rent generellt. Alltså, ju bredare ett utbud är, ju mindre i utbudet finns det folk som borde betala för just den lilla del de är intresserade av. Köper du en godisblandning där du kanske gillar 10%, eller en påse med just de saker du vill ha? Varför tror du det finns just plockgodis? Som det fungerar idag är du tvingad att köpa en godisblandning vald av staten, som är vad de tycker du ska äta (den är ”propagandanyttig”), bara du sätter din fot i en livsmedelsbutik.

Baserat på vad jag tycker, vad jag gillar, min tidsdisposition och pris, kan man tillhandahålla något jag väljer om jag vill köpa – det är vad som gäller. Men snart ändrar man väl lagen och tvingar alla med internetuppkoppling att betala för att några ej politiskt valda personer valt att lägga ut PS på internet. Den propaganda och den smörja de tillhandahåller måste du betala för lille medborgare. För ditt eget bästa som du är för dum för att förstå. Tja, utom vid valurnan vart fjärde år, dessemellan ska du få veta av PS vad som är rätt eller fel och ”utbildas”.

Jag har skrivit det förr, men förtjänar att upprepas: Kan ingen ge ett nådaskott till denna döende mammut?

Inga kommentarer: