Sverige efter valet 2014

Det här en ganska intressant artikel i SvD. Man ställer sig frågan om moderaterna avser att bilda en alliansregering med socialdemokraterna? Jag har funderat som hastigast över detta men efter att ha läst artikeln, finner jag det fullt möjligt av många skäl.

För det första har man dalande opinionssiffror och KD och centern riskerar att få under 4%. Skulle så bli fallet har man som den s.k. Alliansen inte en chans att sitta kvar med regeringsmakten. Man kan ju rimligtvis inte ens gå till val med att fortsätta kohandla med MP. Om man inte slutar med denna kohandel kommer man, eller har man redan, tappat en stor del av sina kärnväljare. Vidare har moderaterna mer eller mindre drivit åt vänster de senaste åren, och de kärnfrågor man en gång hade om lägre skatter, försvaret och andra saker är glömda. Det verkar som man haft några konsulter inblandade och fokus har flyttats från en ideologiskt inriktad politik till att bli en politik och komma med idéer som kan fånga mest väljare. Det är och har blivit ett egenvärde i att vandra i maktens korridorer oavsett om man tvingas göra avkall på sina egna kärnfrågor eller dagtinga med politiska motståndare som idag det knallröda miljöpartiet. En gång hade jag en vision om att en politiker var en representant för sina väljares åsikter. Detta har ändrats, i alla fall i mitt huvud, och idag gäller det tydligen att verka så självsäker som möjligt emedan man undviker frågor, byter ämne när man inte kan svara på, och ordbajsar med värdeord.

En gång i tiden var jag moderat, det var när de gamla moderaterna fanns, som Gösta Bohman. Politiker som svarade på frågor, hade en åsikt, svarade ”ja” eller ”nej”, och var stolta för sina åsikter. Sedan dess har moderaterna totalt utarmats och idag går det inte att läsa moderaternas partiprogram och sedan fatta att det är just moderaternas. Det kan lika gärna vara folkpartiets, sossarnas, centerns eller KD:s.

Så visst, idag är det en fin skiljelinje mellan socialdemokraterna och moderaterna. Det skulle inte förvåna mig ett dyft om moderaterna och socialdemokraterna delar på regeringsmakten efter valet, samt ministerposterna för att kunna i möjligaste mån sitta kvar vid makten. Socialdemokraterna skulle givetvis även kittlas av denna tanke, och allt skulle bli ”för att säkerställa riksdagsmajoritet och landets bästa”.

Det stora svarta spöket är givetvis SD, som kan hamna i en riktig vågmästarposition, och detta måste man förhindra. Vi ser alltså redan idag hur moderaterna kohandlar med dessa miljöpartiets rödstrumpor för att säkerställa riksdagsmajoritet. Om man kan kohandla med MP, varför då inte med socialdemokraterna, som är ett mycket större parti? Koalitionsregering heter det så vackert, och detta brukade man ta till när landet var i en allvarlig kris. Så är inte fallet men alla vill ju ha så stor del av makten man kan kapa åt sig, till vilket pris som helst.

Ok, jag är SD. Jag är faktiskt stolt för det. Vi kanske skulle börja kalla oss ”verklighetens folk”, som fattar att det är viktigare för landet att en logisk och sund politik förs, man har örat mot marken och fattar olika samband, än att få makt, och att utöva den oavsett vad man dagtingar med. Moderaterna hoppar tydligen gärna i säng med vilka det vara må, bara man får ha kvar regeringsmakten – så varför inte en delning av regeringsmakten efter valet mellan socialdemokraterna och moderaterna? Fullt logiskt.