Dags att läsa mellan raderna igen. ”Ett stort antal personer, från
vad som av polisen beskrivs som två olika släkter, angrep varandra med knivar,
slagträn och brädor och ett 30-tal poliser skickades till platsen för att
stoppa slagsmålet.”
Så man ställer
frågan varför man undanhåller ett mycket viktigt faktum, d.v.s. att det handlar
om zigenare, eller på nysvenska; romer. Ok, vi vet ju att zigenare sedan sådär
500år är indelade i just släkter och att släktskapet är någon form av
förbindande tillhörighet. Det är alltså deras kultur och det går knappast att
ändra på – har man bevarat denna hierarki och struktur sedan Gustav Wasas tid,
och kanske ännu tidigare men inte i Sverige, lär man inte ändra det. Ej heller vill
man integreras i det svenska samhället, precis som tidigare pratar vi om 500
år. Man vill behålla sitt språk, sina sedvänjor, sina regler o.s.v. och inte
integreras i det svenska samhället. Jag tror inte ens Erik Ullenhag skulle
kunna avfärda det som en myt eller en skröna.
Men i Sverige
har vi en lag, den gäller alla som vistas på svensk mark oavsett nationalitet,
religion, eller vad det må vara som skiljer oss åt. Denna lagstiftning är
baserad på svensk moral och etik för vad som är rätt eller fel, och
straffsatserna är i sin tur baserade på brottets allvarlighetsgrad enligt vår
etik och moral. Problemet med zigenare är att de anser sig ha en kultur, moral
och etik som, enligt dem, står över den svenska. Alltså finns inget som helst incitament
att assimileras eller integreras i det svenska samhället. Detta är ett rent
faktum och ett direkt problem. Vi ska acceptera zigenare, emedan de ser ner på
alla andra som inte är zigenare, inkluderande oss svenskar. En form av enkelriktad naiv
dumhet alltså, som politikerna försöker tuta i oss med en blandning av skuld och svammel på nysvenska.
Nu kan vi alltså
konstatera att två zigenska släkter rykt ihop i Malmö, det kallas för ”jätteslagsmål”,
vilket knappast är överord med tanke på att man använde knivar, slagträn och
brädor, och att man tvingades stänga ”akutmottagningarna” som artikeln anger.
Så varför kan man inte i tidningarna skriva att det var
zigenare? De vill inte integreras i det svenska samhället och ser ner på alla
som inte är zigenare, men att påtala detta är i det närmaste rasistiskt. Man
kan ju fråga sig vilka som egentligen är rasister. Så när pressen nu nämner
denna nyhet, vilket man är nödd och tvungen till, nämner man inte ett ord om
den uppenbara kopplingen till problemet, vilket är att man tillåter
befolkningsgrupper i detta land att leva segregerade, och detta ska av någon
konstig anledning accepteras och uppfattas som någon form av berikning.
Så vad sägs Ullenhag; de stackars zigenarna lever ju i utanförskap,
ett självvalt sådant sedan 500 år, har blivit trakasserade av oss svenskar och även
utkörda från landet, och ägnar sig uppenbarligen åt något som är direkt
relaterat till deras kultur och det sätt de vill leva. Ska vi tycka synd om de
som skadats i denna incident, känna sympati, allokera mer än de 20-25.000kr/månad
varje zigensk man, kvinna och barn kostar svenska samhället idag? (Källa här mitten av artikeln, 12.5 miljarder delat med 50.000 zigenare).
Vad säger svenska fattigpensionärer om den summan per månad?
Varför ska ett enda öre allokeras till polisinsatser, eller sjukvårdsresurser
till det som nu hänt i Malmö? De vill leva i utanförskap – OK, låt dem göra
det, och ha sina egna uppgörelser och släktfejder. Accepterar man att de inte
vill integreras i det svenska samhället ska de inte ha någon del av de statliga
och sociala förmåner det innebär att vara integrerad i Sverige.
De kan ju ha sina egna domstolar, sin egen sjukvård, och
andra saker, om de inte vill bli svenskar. Och, vi slipper betala 12.5 miljarder
i skatt för dem, eftersom ”utanförskapet är osannolikt stort” (se länk till
artikeln ovan).
Zigenarna ägnar sig åt ”kulturyttringar” som inte hör hemma
i min regelbok, och ej heller i svensk lagbok. Jag är inte rasist – men zigenarna
är rasister som ser ner på mig, och mitt land. Men till skillnad från
sjuklöverns politiker, är jag inte naiv, och inser att snacket om ”utanförskap”,
och att det skulle vara synd om dem är rent svammel och oftast på tom nysvenska.
Men visst är det märkligt att DN inte tillåter några kommentarer eller blogglänkningar till artikeln? Men i demokratins högborg Sverige, med yttrande och tryckfrihet inskrivet i grundlagen finns ju ingen censur, eller hur?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar