Om defatism

En annan propagandateknik man kör är defatismen. Det innebär att det du anför är fel, utdaterat och inaktuellt. Detta är en förlöjligande propagandateknik för att omvända de som inte tror, till rätt väg.

Några gånger har jag t.ex. hört detta som argument ”Nu är Sverige ett mångkulturellt land. Det spelar ingen roll vad du tycker om det, för så är det bara.”

Avsikten är alltså att man ska inse att man har fel och ytterligare argument mot det multikulturella samhället är bara dumma, felaktiga, förlegade eller vad du vill.

Det finns ju liksom ingen gräns för när ett land blir mångkulturellt, och om man klämmer till med ett sådant argument, menar man att så är det redan, och du fattar inte vad som gäller. Gilla läget, helt enkelt. Gränsen för när Sverige blev mångkulturellt är sedan länge passerad, men det har du (och några andra fornminnen), inte fattat.

För att spä på detta kör man i media med vissa ordval och formuleringar, samt selektivt ska understryka att Sverige verkligen är mångkulturellt. Här kommer några typiska exempel ; Ramadan är en svensk högtid. Vi ska fundera på hur muslimer i Nordsverige inte ska svälta ihjäl under ramadan. Artiklar om matval vid Eid-al-fitr. Exempel på hur muslimska kvinnor lär sig cykla, simma, och man kan diskutera design på burqini.

Sedan och ovanpå detta har vi den helt vansinniga debatten om omskärelse av barn. Vilken sunt funtad människa som helst inser att detta är en stympning baserat på föräldrarnas vilja eller religiösa tro. Ett litet barn ska alltså omskäras för att föräldrarna har den tron. Det finns inget medicinskt eller annat argument som legaliserar detta utan bara att barnets föräldrar är muslimer eller judar. Varje normalfuntad människa i detta land borde förstå att omskärelse av barn är direkt olagligt. Trots detta förs det en debatt om landstingen ska utföra omskärelse, givetvis baserad på att det finns så många muslimer i landet, och annars gör föräldrarna det ändå med hjälp av någon muslim under tvivelaktiga medicinska kunskaper och under dito omständigheter.

Halalslakt är ett annat exempel på något man ser mellan fingrarna med, emedan det uppenbarligen strider mot svensk lag om djurplågeri.

Men om vi nu tar det lite logiskt. Bara för att man plockat in massor med muslimer som utgett sig för ”flyktingar”, och den politiska majoriteten sanktionerat detta, betyder det inte att jag accepterat detta, det betyder inte heller att jag accepterar konsekvenserna av detta och jag har, precis som alla medborgare i detta land rätt att framföra mina åsikter. Om någon nu tycker att Sverige är ett multikulturellt samhälle, betyder inte det att jag accepterar det och diverse dumheter som politikerna orsakat.

Nu kan man ju inte skruva tillbaka klockan, och få saker ogjorda. Men man kan i stället för att defatistiskt konstatera att ”det är som det är” eller acceptera diverse dumheter baserade på religioner och andra kulturer, arbeta för, och försöka se till att de saker som inte hör hemma i Sverige, och definitivt de som strider mot svensk lag, förhindras och förbjuds.

Men nu har man skapat någon form av paradoxal lagstiftning. Läser man grundlagen, har man skrivit en massa saker som acceptans för alla religioner. Alltså har t.ex. muslimer med hänvisande till grundlagen rätt att åberopa sin religion när det gäller diverse, och helt omotiverbara saker. Samtidigt har vi annan lagstiftning som specifikt förbjuder saker som deras religion påbjuder, som halalslakt, kvinnosyn, stympande av barn, månggifte, barnaga, mannens rätt att slå sin fru, bestämma över henne och en hög till.

Slutsatsen jag drar är att politikerna, genom de lagändringar som tydligen skedde enligt lagförslaget ”2010:1408”, inte fattar vad de håller på med. Det ger dem bara valfritt manöverutrymme att, och eftersom det är grundlag, se mellan fingrarna med alla specifika brott som just muslimer, under ”religionens” paraply ägnar sig åt och därför kan accepteras eller i alla fall sopas under mattan.

Problemställningen som jag ser det när man pratade om religionsfrihet, var att alla religioner ansågs fredliga, hade därigenom existensberättigande även i Sverige, och kunde accepteras.

Jag tycker de senaste 15 årens terroristhandlingar, baserade på just koranen som föreskriver i sura 47:4: ”När I möten dem som äro otrogna, så halshuggen dem, tills I anställt ett blodbad bland dem! Slån dem då i bojor!… De, som dödats för Guds sak, deras gärningar skall han aldrig låta gå om intet. Han skall vägleda dem och sköta om deras sak på bästa sätt. Och låta dem ingå i paradiset, sådant han lärt dem känna det…Men död åt dem, som äro otrogna! Deras gärningar gör han om intet. Och detta därför att de försmå vad Gud nersänt, och så låter han deras gärningar förspillas.”

Men jag som svensk, som påtvingats det fantastiska multikutisamhället, som definitivt inte varande en av dem som haft ett vitten av lag 2010:1408, vill jag två saker: Dels att man inte anser islam som en religion. Det är ingen fredlig religion som alla andra religioner, utan som texten ovan, och ett stort antal direkta terroristbrott klart påvisar, en extrem religiös sekt, baserad på en 1400-år gammal skrift från arabvärlden. Det betyder inte att jag vill förbjuda islam generellt, men de delar som uppmanar till våld, eller på andra sätt bryter mot svensk lag ska förbjudas. Man må vara muslim om man vill men inte ställa några som helst krav på det svenska samhället, baserat på vad som står i koranen.

För det andra, och för att återknyta till det jag började med; smörandet och propagandan för muslimer och andra saker som inte har hört, eller hör hemma i det svenska samhället måste upphöra. Just defatistiska artiklar om multikultisamhället och dess välsignelser är och förblir ren propaganda. Jag efterlyser en balanserad debatt med rena fakta på bordet, om de problem och kostnader som multikulisamhället fört med sig.

För det tredje: media ska inte få censurera information, och gömma sig bakom att de är ansvariga utgivare. När det gäller kommentarer må man radera sådana som uppenbarligen strider mot lagen annars ska man vara skyldiga att publicera dem. Att radera kommentarer som inte strider mot lagen är inget annat än ren censur.

Media ska inte ha rätt att radera blogglänkningar. Som på denna blogg är jag, och ingen annan ansvarig för vad jag publicerar. Det jag skriver har en tidning inget som helst ansvar för, om man publicerar en länkning. Att inte visa en blogglänkning till en artikel är alltså inget annat än just ren censur.

Denna blogg är sedan ca 2 år totalt bannad av SvD. Helt utan motivering, på obestämd tid, och trots att jag flera gånger frågat SvD anledningen härtill och hur länge denna banning ska gälla.

Det är väl tryck- och yttrandefrihet…eller hur?

Men jag ska väl ge upp, acceptera att vi i Sverige har demokrati, yttrande- och tryckfrihet. Tja, ungefär som jag ska acceptera det multikulturella samhället.

Ursäkta, men det finns många saker i detta samhälle jag tycker är fel, och dessa tänker jag påtala, så länge jag kan och så länge statlig censur inte förbjuder det på bästa DDR-manér. Att media censurerar tycker jag är förbannat illa, men jag tänker inte ge upp. Jag köper helt enkelt inte den defatistiska propagandan.