Jag läste
på denna länk att liberala ungdomsförbundet (LUF), har fått en ny ordförande, som menar att ”Folkpartiet
har svikit våra ideal.”, och ”Känns som Folkpartiet svikit kärnväljarna”.
Jag filosoferade lite runt just vilka frågor som egentligen är
folkpartistiska kärnfrågor, för att försöka klura ut vad en folkpartistisk
kärnväljare tycker.
För det första har jag ett problem med folkpartiet; de har inga
kärnfrågor, utan verkar paddla runt i utkanten av ”borgerliga frågor”, och
bedriva någon form av obestämbar politik, något borgerlig, men inte riktigt
ändå. Kanske fylla i lite luckor där man tycker att något behöver göras, men
någon klar politik och viljeinriktning eller ideologi lyser med sin frånvaro. ”Sociala
reformer utan socialism”, vill jag minnas det stod på valaffisch för
folkpartiet för en massa år sedan, och den säger lite vad det handlar om. Min
gamle lärare på mellanstadiet skulle ha kallat det för en ”tulpanros”, en sak
som inte kan finnas, och det är liksom vad det handlar om. Genom att kalla sig
för ”liberalt” parti har man givetvis ett stort manöverutrymme, och vad som
helst kan ju vara liberalt. "Liberalt" förresten, det låter ju som man månar medborgarnas frihet och är framåtsträvande. Men hur röstade man i riksdagen när det gällde FRA-lagen och datalgringsdirektivet? Det blev tydligen plötsligt "liberalt" att snoka i medborgarnas konversationer.
Så man ställer sig frågan vad folkpartiet egentligen vill. Tja,
två saker är ju liksom uppenbara; man har nog inga ”kärnväljare” utan
antagligen mest väljare som hamnar i någon form av mellanposition, och inte
känner tillhörighet med något av de borgerliga partierna, men ändå inte är
socialist. Då återstår ju bara folkpartiet att rösta på vars politik är liksom
lite obestämd, men ändå lite borgerlig, kanske.
Det andra svaret på vad folkpartiet vill är ganska enkelt; man
vill vandra i maktens korridorer. Med en mycket vag ideologisk grund, kan man
givetvis anpassa sig till det eller de partier som behöver stödet från
folkpartistiska mandat för att få majoritet.
Men skulle en parlamentarisk situation uppstå, där en rödgrön
minoritet behöver folkpartiets mandat för majoritet, är sannolikheten stor att folkpartiet
börjar samarbeta med de rödgröna. Givetvis i utbyte mot något, helst
ministerposter.
Så om man nu ritar på valet 2014, och en folkpartistisk
kärnväljare. Denne ställer sig frågan hur Sverige kommer att styras efter
valet. Denne ställer sig åxå frågan vad folkpartiet kommer att stå för efter
valet, och vilka de eventuellt kan samarbeta med samt vilka frågor de kommer
att driva.
På sådana
frågor finns inga svar, tyvärr. Folkpartiet är som en vilsen kameleont, och byter färg efter miljö och omgivning, samt vet den inte var den hör hemma eller är på väg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar