Det här med vin

Jag är ingen vinkännare, inte sommelier (och inte somalier heller). Men jag har åsikter när det gäller vin, och här kommer några.

Vin är en ren kulturdryck som ska avnjutas, till mat, tillfället, köpas, kanske för att avnjutas senare, eller när det passar. Vin säljs i flaskor, och det ska vara med kork. Kork är liksom en del av proceduren med vin, att man tar fram en korkskruv och öppnar vinet, rätt tempererat, låter det luftas om så behövs (rödvin), och avnjuter det sedan t.ex. till en god kötträtt.

Första gången jag kom i kontakt med, eller överhuvudtaget såg vin på papplåda var i kafferummet på ett laboratorium på eftermiddagen i Leipzig. Jag funderade på vilken vinkultur man egentligen haft i DDR, när det begav sig, jag tror det var 1992 alltså något år efter att Östtyskland upphört. Av ren artighet drack jag lite men kommer inte ihåg hur det smakade.

I Frankrike säljer man vin på flaska, men det finns även möjligheten att köpa kilovis ibland. Gamla ammunitionsförråd i Maginot-linjen har ibland byggts till vinkällare, och det finns allt från riktigt fina viner till bordsvin. Det sistnämnda köper man genom att ställa sin medhavda dunk på en våg som nollställs. Sedan fyller man på så många kilo kunden önskar, och man betalar per kilo. Jag har inte provat det, men priset per kilo är garanterat lägre än mineralvatten.

Men vin…ska ha kork, precis som bra whisky. Är det billigt, kanske inte för den skull dåligt är det skruvkork. Men det är inte samma känsla att vrida upp en billig skruvkork som att dra upp en kork, och det är för min del en del av vanligtvis måltiden. Ok, en flaska med kork kostar betydligt mer, kanske 20kr, men det betalar jag. Inte för att jag egentligen känner någon skillnad i smaken, utan bara för jag är en kuf som gjort så i många år och anser att bra viner ska ha kork. Glaspropp är ett alternativ som skulle kunna övervägas, t.ex. på Eiswein, men aldrig skruvkork. Viner med skruvkork betraktar jag som ”nödproviant”.

Jag tyckte i Tyskland att det skulle vara kul med en vinkällare, så jag köpte en extra flaska vin varje gång jag handlade. Lite coolt att ha, eller hur? Sedan flyttade vi och jag ångrade mig bittert, Faen vad vin väger, och några hundra flaskor var det. Så vi drack upp vinkällaren, och endast kanske 50 flaskor kom till Sverige. Två dammiga flaskor 13år gammalt Eiswein finns idag kvar.

Sedan var det papplådor (tetrapak) eller papplådor med en plastsäck i. Kommer aldrig i fråga, så enkelt är det.

Men problemet är ju att Systembolaget tar hutlösa priser, och vad medborgarna egentligen är ute efter är alkohol per krona (APK). Hur det smakar och hur vätskan hamnar i magen verkar sekundärt, emedan det gäller att få så mycket alkohol man kan för pengarna. Självklart blir då vinet, som ska stå på bordet, förvandlat till en plastpåse i en papplåda med billighetskran som ställs i närheten för tankning.

Ok, jag kan med Systembolagets prissättning (inkluderande skatter), fatta att det blir så här, men att titta på olika larviga små cirklar som Systembolagets experter anger för hur vinet smakar, ur papp/plastlådan, blir minst sagt larvigt. Du köper skit, och det är vad du får. Kan någon förresten förklara vad det är för skillnad på ”fyllighet” och APK? Det måste ju vara samma sak.

Eller varför inte införa jämförpriser på ”shit-in-box” och tetrapak-viner, APK, så konsumenterna verkligen vet att de får mest alkohol för pengarna. Smaken och kulturen är ju sekundärt, eller hur?

Så idag i DN råkade jag se följande bild.

Jag nedlät mig inte till att rösta…batterisyra, alltså svavelsyra, det var väl vad jag trodde. Man måste givetvis tillsätta extra mycket svavel till "shit-in-box" för att vinerna inte ska oxideras eftersom syre tränger genom plasten och oxiderar vinet. Men vem bryr sig, det är ju APK som gäller. En sådan där låda med plastpåse, översvavlat skitvin, och tappkran köper jag bara inte, så enkelt är det.