Svensk skola är kass, sjukvården
likaså, pensionerna låga, åldringsvården usel, försvaret är ett skämt.
Kriminaliteten tilltar och då i synnerhet gängrelaterad brottslighet och
sexualbrott som våldtäkter. Vår kultur är inte vatten värd, och behöver berikas
med influenser från de mest främmande kulturer och religioner. De gamla
misslyckade områdena i miljonprojektsområdena blir allt med kriminaliserade och
är snart rena ”no-go” (spika upp skyltar), och ghettoområden, trots att man
pumpar in massor med pengar för att dölja problemen. Bilbränder, mord,
sprängattentat, och gruppvåldtäkter är helt nya begrepp i min bok, som känns
föga ”berikande”. Samtidigt har vi världens näst högsta skatter.
Ekvationen går liksom inte ihop. Jag har väntat alldeles för länge på det
multikulturella paradiset, men inte sett skymten av det – däremot enorma
kostnader. Det finns en gräns för hur länge åsnan går bakom moroten. Jag gick inte en meter och genomskådade bluffen, men hela landet travar uppenbarligen på.
Jag funderar på om man egentligen
kan säga att något är bra i detta land, och drar mig till minnes åren i
Staufen. Tja, det finns nog bara en sak som är bättre i Sverige, och det är
sophämtningen. Man kan dumpa ned det mesta i sopbehållaren utan att
källsortera. I Staufen skulle allt källsorteras i minsta detalj, vilket var
rena pesten. Sedan skulle man ha pejling på, och komma ihåg när alla olika
saker skulle hämtas, och ställa ut det framför huset.
Men förutom sophämtningen finns det
inget som är bättre i Sverige. Sorry.
Men tillbaka till problematiken. Den
borgerliga regeringen, och hela sjuklövern har målat upp bilden av det
fantastiska multikulturella samhället. I början var det snack om pizza, kebab,
och andra fantastiska influenser, och att vi behövde invandringen. Sedan snack
om att det var riktiga flyktingar som kommer hit, vilket vem som helst fattar
är bara larv. Nu vet jag inte vad det är, men klart är att man har beordrat
pressen att dels nedtona alla problem som invandringen orsakat och orsakar,
samt på alla sätt hindra en öppen debatt i ämnet. Kommentarer raderas, tillåts
ej, och blogglänkningar raderas. Ingen får ifrågasätta den politik som förs. Knappast
vad jag förknippar med ett land med yttrande och tryckfrihet.
Men de verkligt lidande är
kommunerna, man piskar ut s.k. flyktingar i kommunerna och tippar på så sätt
över hela problemet från Migrationsverket på kommunerna. Initialt utlovas stora
pengar, men efter några år blir och är det en mycket dålig historia rent
ekonomiskt för kommunerna. Ovanpå detta har vi ”anhöriginvandringen” som
klubbades igenom i Riksdagen bara för att få en enad front mot det enda parti
som kritiserar hela denna vansinnescirkus.
Men kommunerna har ju enligt
grundlagens första paragraf självstyre. Men det är nu satt åt sidan av två
anledningar; för det första har man stiftat en lag som kallas för ”Robin Hoodlagen”,
eller kommunal skatteutjämning. Staten kan med denna tvinga in pengar från ”rika”
kommuner och sedan betala ut dem till ”fattiga”, som av olika anledningar
behöver stöd. För det andra filar man idag på en lag som med mycket stor
sannolikhet kommer att innebära att kommunerna ska tvingas ta emot ”flyktingar”
och deras anhöriga baserat på behovet från Migrationsverket. Man har insett att
man inte längre kan ”partipiska” och det är grundanledningen till denna lag.
Den kommer nu under hösten tas av Riksdagen med stor majoritet.
Alltså har man underminerat
kommunalt självstyre, och kommunernas självbestämmande är i praktiken
utraderat. Man skulle lika gärna kunna ersätta kommunpolitikerna med statliga
tjänstemän som handlar enligt de direktiv som Riksdagen och olika myndigheter
och verk beslutar.
Men vill vi behålla kommunernas
självbestämmande?
Om du svarar ”ja” på den frågan, är
det dags för kommunerna att skapa sig ett forum själva. En budkavle för
kommunerna att protestera mot, och handla enligt en gemensam front mot
Riksdagspolitikerna. Man har ett ansvar inför sina väljare att handla som är
bäst för kommunens invånare, inte att vara knähund till rikspolitikerna.
Så min slutsats är enkel – budkavle
mellan kommunerna, och forum där gemensamma intressen mellan kommunerna kan
diskuteras är ett måste. Samma princip knäckte det gamla feodalsamhället, och
det är dags igen för att låta budkavlen att gå. Jag är inte så juridiskt
bevandrad, men så vitt jag vet finns det inget som hindrar att kommunerna
börjar prata med varandra i frågor av gemensamt intresse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar