Hur vore det om DN sopade sin egen bakgård först. I denna artikel berättar man om hur olika länder censurerar internet för att inte ”olämpliga”
åsikter ska komma till tals eller för att medborgarna ska undanhållas från information
som de inte bör ta del av.
Efter att ha varit aktiv på nätet några år, kan jag bara
konstatera att det är precis så det fungerar i Sverige.
Tidningarna har klara instruktioner om vad som är lämpligt
att skriva respektive hur det ska skrivas. ”Lilla Saltsjöbadsavtalet” (googla)
verkar fortfarande var giltigt. Ett antal propagandatekniker används; populärast
är ”rastertekniken”, men även nysvenska, blockerande och hindrande av olämplig
information, samt ”uppgivenhetstekniken”, är populära. Den sistnämnda om du
inte känner till den fungerar så att du är efterbliven om du inte gillar läget.
Uttalanden av typen ”Jaja, nu är Sverige mångkulturellt och har en halv miljon
muslimer, det är lika bra du fattar det.”
Men låt oss hålla oss till den rena formen av censur och
internet. Propagandan är givetvis att man först hävdar att man tillhandahåller
information, opartiska nyheter eller utbildning. Det är fundamentet. Ingen vill
ha eller betala för propaganda.
Så om vi tar en tidning som just DN, fungerar det först så
att man aldrig skriver något negativt om invandringspolitiken eller invandrare.
Nödgas man säga något för att vi pratar om en nyhet som måste nämnas, fördöljer
man sanningen. Om t.ex. ett gäng invandrarungdomar kastat sten på polisen i
Rinkeby/Tensta. Heter det inte invandrargäng, utan ”ungdomar i utanförskap”,
och platsen omskrivs som ”nordvästra Stockholm”. En del saker som tidningarna
borde ta upp och som är direkt invandrarrelaterat, som gängkriminalitet, våldtäkter,
skottlossningar, mord och bilbränder,
har blivit så vanliga att de inte har något nyhetsvärde längre, och
givetvis är det strängeligen förbjudet att göra kopplingar med invandrare för
media. Man ”flashar” nyheter i detta ämne, vilket betyder att läsarna måste
först ”läsa mellan raderna”, och kör dem bara några timmar på sina websidor, om
man måste för att de har så stort nyhetsvärde. På så sätt kan ingen påstå att
man inte skrev om saken.
Men det riktigt lömska är hur man hanterar kommentarer och
blogglänkningar. Att man har sådana ger skenet av en öppen debatt, men så är
inte fallet. Många tidningar har plockat in Interaktiv Säkerhet AB i Varberg,
som har grupper för de olika tidningar och sitter och granskar så inget
opassande (d.v.s. något man inte vill ha i tidningen enligt instruktionerna man
givit), visas. Det spelar ingen roll om en kommentar till en artikel är fullt
laglig och följer tidningens alla kommenteringsregler är den inte PK raderas
den obönhörligen. Detta började tidigt 2010, efter Vellinge, och alla tidningar
handlade exakt likadant och samtidigt. Mycket märkligt kan man tycka.
Men när det gäller kommentarer och länkningar, är det så att
tidningarna väljer om man vill ha dessa påslagna eller inte. Givetvis är det då
så att det kostar pengar, antingen till Interaktiv Säkerhet AB, eller till egen
personal att granska kommentarer. Alltså gör man oftast valet att inte tillåta
vare sig kommentarer i ”känsliga” ämnen.
Men du må ha i åtanke att det handlar inte om rasism eller "främlingsfientlighet" (obs. nysvenska). Det handlar om flykting och invandringspolitik - det är något helt annat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar