Det här med integritet och avlyssning

Det är ett jäkla tugg om att FRA lyssnar på det mesta. För att göra en lång historia kort kan man säkerligen konstatera att de har rätt till att lyssna på allt. Det enda de enligt lagen inte har rätt att göra är att öppna brev. Du lille medborgare kan vara helt övertygad om att allt du elektroniskt överför till andra personer är tillgängligt för FRA, inkluderande all mobiltelefoni. Så låt oss koppla hela historien med det fantastiska personnummersystemet.  Det finns ingen som vet hur många databaser eller register det finns i detta land som håller koll på medborgarna. En gyllene länk är dock att alla medborgare har ett registreringsnummer kallat personnummer. Detta infördes på 60-talet i datorernas linda, och har sedan visat sig vara ett ypperligt system för myndigheter att hålla koll på dig. Nyckeln till hela systemet är att vi naiva svenskar rapar upp vårt personnummer så fort någon ber om det. Du har ingen identitet i detta land du är ett nummer och din integritet är helt sekundär. Du är till för samhället och samhället är inte till för dig. Du är en myra i myrstacken.

Så att FRA kan lyssna på telekablar, läsa dina mail, och lyssna på alla dina mobilsamtal samt läsa alla SMS, blir liksom lite sekundärt. Att man sedan skickar över informationen till NSA likaså. Du är en myra och ska inte veta vare sig hur FRA arbetar eller vad de håller på med.

Men du vet lille medborgare; har du bara ”rent mjöl i påsen” behöver du ju inte bekymra dig eller hur? Det är ju inte dig vi letar efter enligt Tomas Bodström (som var justitieminister). Problemet är bara att du har ingen aning om definitionerna på rent, mjöl eller påse. Detta görs automatiskt av FRA och NSA:s mjukvara.  Mängden information på internet är enorm. NSA och FRA har tillgång till allt. Man har mjukvaror som automatiskt klassificerar vartenda mail, SMS eller det du publicerar. Det finns inte någon möjlighet  i världen att personer på FRA sitter och läser mail. Sorteringen sker automatiskt. Kanske hittar man någon svårknäckbar information, och plockar då in kraftiga datorer och dekrypteringsprogram. Men ställ dig nu frågan vad som händer om det finns fel och buggar i denna mjukvara…

Så om du trodde att det fanns någon form av integritet när du använder internet eller mobiltelefoner  kan du glömma den integriteten.

Till ämnet hör två saker:  För det första berättar man aldrig vilka krypton man kan knäcka. Låt oss anta att NSA har bakvägar till, eller kan knäcka RSA-krypton (eller PGP som använder samma algoritm) det skulle man aldrig berätta. För det andra gäller det att invagga medborgarna i okunskap och att ens verksamhet är ”för deras eget bästa”. Bägge sakerna har man lyckats bra med i Sverige, och FRA:s verksamhet kommer inte någon få veta något om.

Så lille medborgare, med ”rent mjöl i påsen”, kanske har du som jag funderat på en alldeles egen krypteringsalgoritm i form av ett avancerat blankettkrypto? Men vad har vi på att vinna på att börja med dessa? Svaret är enkelt, du blir klassad som en potentiell säkerhetsrisk. 

Egentligen ville vi bara värna om vår integritet men vi har ingen som helst att vinna. Denna information var bara från en uppgiven myra i stacken till en annan.

Men slutligen är det ju så att alla myndigheter och företag ska ha visioner och slogans. Helst i närheten av sina logotyper. Så eftersom FRA verkar sakna sådan slogan eller vision kanske man kan komma med detta förslag: