I USA har man ju
ett märkligt rättssystem kan man tycka. Folk döms till fängelse på minst 100 år
ibland. Det är kanske inte dödsstraff men eftersom ingen överlever i sådär 120
år är det i praktiken förvar i fängelse till döden.
Deras system verkar fungera så att man bara adderar ihop straffen för det någon
döms för, och det kan då givetvis bli fängelse på minst 100 år om de adderade
domarna slutar på det.
Jag minns än idag min mellanstadielärare, sannolikt socialdemokrat som förklarade detta med att om en person begått ett brott och är inne på brottets bana är nästa brott liksom naturligt och det ska personen inte straffas så allvarligt för. Precis så verkar det fungera i svensk rättslagstiftning, man ser problematiken ur brottslingens perspektiv och ska nästan, på bästa 70-talsflum-manér, se problematiken ur brottslingens perspektiv. Helt osökt kom jag att tänka på en film från denna tidsperiod som heter ”Släpp fångarna loss – det är vår”, vilken på ett bra sätt avspeglar det som än idag gäller i svensk rättsskipning. En sorts flummig inställning om att ingen människa egentligen vill vara brottsling, om man bara satsar tillräckligt med resurser på dem blir de, rättskaffens personer som bidrar till samhället och till allas bästa. Straffmängdrabatt baserat på denna filosofi blir då i det närmaste en naturlig sak.
Men nu ska vi vända på steken. För den rättskaffens medborgare som drabbas av
brotten; är skadan mindre för dem för att det handlar om en notorisk
brottsling? På vilket sätt minskas din skada om du får bilen stulen eller din
dotter våldtagen för att personen gjort detta tidigare och kanske 4 gånger
tidigare?
Så vi måste alltså konstatera att vi enkelt kan addera straffen när det gäller
de skador brottslingar orsakar, precis som i USA. Det finns inga förmildrande
omständigheter för de drabbade; din familj lider inte mindre för att du blir knivmördad
av en 14-åring, som bara genom sin ålder har någon form av straffimmunitet, och döms till några dagars "samhällstjänst"? Din
bil blir mindre stulen för att personen stulit 8 bilar tidigare...?
Det ligger en full logik i att bara addera straffen. De drabbade av notoriska
brottslingar blir lidande emedan brottslingarna ska vi tycka synd om, och i den bästa
70-talsfilosofi vi drabbas av.
Saken är enkel; begår man ett brott straffas man för det. Begår man två brott straffas man för två brott och straffsatserna adderas. De drabbade blir inte mindre drabbade för att det handlar om en notorisk brottslig. Förbannat enkelt och logiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar