Nisse i Hökarängen gråter

Bilderna på DN:s förstasida är en riktig propagandahöjdare. Till vänster har vi alltså en pappa med sju små barn någonstans i Afrika, och de ser skitiga ut och bakgrunden ger intrycket av att allt sandigt, lerigt och dött. Svält och elände bara lyser i betraktarens öga.

Till höger har vi en kvinna i slöja som sitter inomhus sannolikt i Sverige, i en stor mysig skinnsoffa, uppenbarligen med plats för fler.

Det är alltså inget som säger att personerna på bilderna har ett dyft med varandra att göra, men kopplat med bildtexten ska man få intrycket att i soffan är det en mor som saknar sin familj bestående av hennes sju barn och man, som är kvar i Afrika, och det omänskliga svenska rättssystemet i detta land gör att de inte kan förenas. Snyft…Nisse i Hökarängen gråter så tårarna sprutar över den omänsklighet som drabbat denna familj..

Sedan går hela artikeln ut på att passkraven vid anhöriginvandring är orimliga, och omänskliga.

Om vi nu förutsätter att kvinnan är mor till barnen och det är hennes man, kan man fråga sig varför hon flytt från hela sin familj? Vidare ska man veta att det kostar ca 100.000kr att bli smugglad till Sverige. Det är mellan 5 och 10 årslöner i Afrika. Och om kvinnan nu var desperat flykting, varför valde hon just Sverige, ett litet land i norra Europa?

Nu ska man alltså få bilden att det logiska är att hela hennes familj ska få komma hit. Men man frågar sig i stället om inte det vore smartare att skicka tillbaka henne om hon nu lyckats lokalisera sin familj efter sin ”flykt”? Och visst är det märkligt att det är någon form av fenomen att sedan länge försvunna familjer hittar varandra någon vecka efter att en av dem fått PUT i Sverige? Inga krav ställs på DNA-testning, och artikeln menar att det är orimligt att ställa krav på pass eller andra giltiga identitetshandlingar.

Min slutsats är att det är en riktigt bra propaganda- och PK-artikel. Man blir imponerad av DN:s journalistik.