10 gånger farligare i vården

Det är en stor nyhet hur många som dött i påsktrafik t.ex. i SvD. Polisen har varit utkommenderad och gjort blås- och hastighetskontroller. Totalt har alltså fyra personer dött i trafiken under påskhelgen, det kan vi läsa om på riksmedias förstasidor (länk SvD och DN).

Så låt oss snacka om att ”rädda liv”. Om det nu är skärtorsdag till annandag påsk som räknas har vi fem dagar, och fyra personer har dött. Ok, det är illa men låt oss jämföra det med var vårdförbundet meddelar på denna länk. 3000 dör alltså varje år som följd av vårdskador. Så det innebär att 8.22 personer dör varje dag som en följd av vårdskador. Om vi sedan multiplicerar denna siffra med fem dagar får vi fram att samtidigt som 4 personer dog i trafiken avled 41 som en följd av vårdskador, rent statistiskt.

Men det måste alltså vara minst 10 gånger värre att dö i en bilolycka än att dö av en vårdskada eftersom pressen blåser upp det på förstasidorna, eller har jag missat något? Det är alltså runt 10 gånger farligare att råka ut för svensk sjukvård än att vistas på vägarna.

Ok, folk kommer alltid att dö i trafiken trots flummiga nollvisioner. Men det gäller att allokera resurser till att spara liv. Så var är utredningarna och straffen när det gäller vården? Nähä, någon Lex, och HSAN, som tilldömer rent larviga skadestånd även om misstagen är uppenbara. Men eftersom skadan redan är skedd, kanske att någon dog, gör inget skadestånd i världen den döde personen levande igen.

Jag vill inte sätta fast vårdpersonal eller läkare, de gör säkert sitt bästa. Men det finns något generalfel, både när det gäller fokus och i synnerhet den svenska s.k. sjukvården. Följande text fick jag av en herre jag känner och den beskriver till viss del situationen:

”I Fredags blev jag akut inlagd på Akademiska Sjukhuset i Uppsala. Väl framme lotsades jag upp till mitt rum som visade sig vara ett duschrum som man ställt in en säng i. ”Där skulle Reinfeldt sova en natt” ansåg en av de anställda på avdelningen spontant. Då jag var mycket trött och då klockan var sen somnade jag in i duschrummet trots kylan och isdraget från ventilationen. Mitt i natten vaknade jag av kölden och fick palta på mig tröjor, långkallingar och mössa. Då det är ett duschrum saknas uppvärmning. Det är inte riktigt tänkt att man ska tillbringa mer tid än en kvart i ett duschrum där man ska, just det, duscha!  Som tur är ligger dammet halvcentimeter tjockt på lysrörsarmaturer, lister och runt ventilationsgaller, det isolerar ju lite mot kylan.

På avdelningen finns ingen dusch. Därför att jag bor i duschrummet. När jag vaknade i duschrummet med is i skägget och halvblå i ansiktet morgonen efter ankomsten var min första fråga var jag kunde duscha. Det går inte sade personalen. Eftersom vi inte längre har ett duschrum…..”

Texten var längre än så men det räcker väl.