2013 i Sverige

Jag har ju tidigare påpekat att kommunala bostadsbolag prioriterar flyktingar som fått uppehållstillstånd före den egna befolkningen och att detta leder till en bostadsbrist och att priserna skjuter i höjden. Kraven från privata hyresvärdar skjuter i höjden och t.ex. studenter som fått en plats vid ett universitet har nästan ingen chans på den marknad man har skapat.

I desperationens vågor sitter de kommuner som nu ”tecknat avtal” med Migrationsverket i en alltmer desperat situation. Jag hittade en artikel på Avpixlat idag, där man pratar om att kommunen skulle tänka sig att gå in och köpa bostadsrätter för att i dessa inhysa ”flyktingar” som fått uppehållstillstånd och deras ”anhöriginvandrare”. Men nu uppstår problemet att bostadsrättföreningar är egna ekonomiska föreningar med en styrelse, och det går inte bara att köpa bostadsrätter för kommunen även om man kan betala priset för en bostadsrätt. Det är bostadsrättsföreningen som ska godkänna nya delägare och här faller hela planen för kommunerna eftersom man kommer att drabbas av fenomenet ”not on my backyard”. Det innebär att man kanske är så lurad att man tror att det är flyktingar som kommer till detta land, och verkligen flyr. Men samtidigt vet alla vika kulturkrockar som finns och vilka problem som ofta uppstår, och man menar alltså att; ”Visst, ska vi ta emot flyktingar, men jag vill inte drabbas av problematiken själv.”. Man kan alltså förutsätta att kommunerna kanske lyckas köpa några bostadsrätter, om delägarna inte fattar problematiken, men sedan kommer det vara stopp. Bostadsrättsföreningarna kommer tvärvägra att släppa in kommunerna eftersom de inser att man kommer att plocka in ”flyktingar” och deras anhöriga i de lägenheter man köper. Kanske kommer man ta kostnaden för en tom lägenhet hellre än att släppa in kommunen som delägare.

Nästa steg är desto mer skrämmande, och det är bara en tidsfråga innan det inträffar. Kommunerna kommer att tvingas att köpa hus och villor. Kanske flerfamiljshus från privata ägare, och villor till utförsäljning. Desperationen är stor och kommunerna kommer att klaga över det växande problemet baserat på två saker. Det första är att rikspolitikerna inte har fattat att hela världen är full av lycksökare, som vill komma hit för att få en bättre levnadsstandard och ha del av vårt välfärdssystem. Det andra är att kommunerna har tecknat kontrakt med Migrationsverket, kanske med de kortsiktiga pengarna från staten framför ögonen, men som i långa loppet är en ren katastrof rent ekonomiskt. De ”flyktingar” som kommer hit kan inte ett ord svenska, är som regel lågutbildade och för vissa kategorier tar det runt 10 år i genomsnitt att komma i förvärvsarbete. Vad kostar det att försörja en person i 10 år? Vad är statistiken på denne persons anhöriga, eftersom (m) gjort en överenskommelse med (mp) om anhöriginvandring?

Ärligt talat är den migrationspolitik som förs en ren gåta. Den skadar vår kultur och det finns inget som helst ekonomiskt incitament. Man kan fråga sig vem den egentligen gynnar. Är det flyktingar? Nix, knappast eftersom flyktingar flyr från sitt land och befinner sig i flyktingläger. De hittar inte till det lilla landet i norden i sin desperata flykt. Det är ekonomiska lycksökare som valt att smugglas till just Sverige eftersom vi har ett välfärdssystem som garanterar alla som finns i detta land bra levnadsvillkor. Därför betalar man runt 100.000kr för att få ett ankarbarn hit, som ska dra en påhittad snyfthistoria som förhoppningsvis Migrationsverket köper. Och då är motorvägen öppen; alla ”anhöriga” får åxå komma till Sverige, till landet som flyter av mjölk och honung. Mjölken och honungen är givetvis svenska skattepengar. Grattis. Behöver vi billig arbetskraft? Knappast med en arbetslöshet på 8-9% och en ungdomsdito på över 26%. Svenska ungdomar flyr till andra länder för att få jobb och frågan, alltså vad man håller på med, är och förblir just en gåta. Det finns helt enkelt ingen logik baserad på bostadsmarknaden, migrationspolitiken eller arbetsmarknaden.

Så det är bara att gratulera svenska studenter som inte hittar någon bostad där de behöver. Ni är mindre värda för Sverige än "ensamkommande flyktingbarn", ty för dessa finns det alltid husrum och sedan bostäder. Köper kommunerna bostadsrätter till Er? Nähä, inte...