Man kan på DN debatt läsa att de högsta polischeferna vädjar
till allmänheten att ställa upp på deras sida i kampen mot den organiserade
brottsligheten (länk). Jag filosoferade över detta och frågar mig vad
samhällets ”tack” är för att du gör detta? Svaret är inget.
För en massa år sedan i Stockholms innerstad och
nattsuddare, lärde jag mig några enkla regler om att vara ”streetsmart”. En av
dessa regler var att om det sker något olagligt och du inte har med det att
göra, gå bara därifrån. Se inget, hör inget, vet inget. Du har ingenting för
att blanda dig i konflikter eller trassel, i synnerhet inte med polisen
inblandade. Har vi sedan med organiserad brottslighet att göra kommer du inte
få ett dyft av stöd eller gratifikation av vare sig polisen eller någon annan.
Tvärtom, du riskerar bara problem. Först och främst genom att organiserad
sannolikt inte ser så snällt på vittnen som kan vittna mot deras kompisar, men
sedan kan du räkna med att bli inkallad till rättegångar, utfrågad av åklagare,
försvarare o. s.v. Hur kul är det? Visst för du ersättning för förlorad
arbetstid, och resor, och alltså slutar det på noll monetärt.
Så ställ dig frågan om det inte är bäst att inte veta ett dyft. Tyvärr polischeferna,
men så ser verkligheten ut. Vi medborgare har ingenting för att hjälpa Er,
snarare tvärtom. Ärligt talat är du bara dum om du inte är drabbad, och ställer
upp för polisen, rättsskipningens skull eller någon gammaldags inställning och vision
om lag och rätt. Dessutom börjar jag ställa mig frågan om detta är mitt land. Jag är nämligen inte anhängare av den naiva tron på det multikulturella paradiset Sverige som man skrivit in i grundlagen. Sverige var kanske ett land jag kunde känna ansvar för och dra mitt strå tillstacken. Kanske även ställa upp för och jag gjorde det som hette "lumpen". Det skulle jag aldrig göra idag, och jag avrådde en son från att söka sig till Försvaret. Dels för löner och personalpolitik, men även för att jag snart är tveksam om det ens finns något att försvara.
Lite kul (eller tragiskt för yttrandefriheten), är dock att
notera i artikeln att polisen inte törs göra någon koppling mellan invandringen
och denna kriminalitet. Det är ju inte PK. Som sista punkt nämner man ”utanförskap”
som en av anledningarna till denna brottslighet, men det hade varit en
intressant siffra att veta hur många procent av de som sitter i svenska
fängelser för gängrelaterad brottslighet som är av ”utländsk härkomst”, eller
de uppenbara kopplingarna mellan ”berikarområden” och denna typ av allvarlig
brottslighet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar