Inte läge för snack och konsensus

Det skulle ta minst 20 år att bygga upp ett försvar värt namnet. Siffran är inte min utan Stellan Bojeruds, och det finns ingen anledning att betvivla den. Men det förutsätter att den politiska viljan finns, och denna lyser med sin direkta frånvaro. Alltså finns det inget hopp att bygga upp ett försvar värt namnet och helt klart är att det saknas pengar, detta eftersom staten givetvis har omfördelat det man tidigare allokerade till försvaret i andra fickor. Man kan alltså varken höja skatten drastiskt eller omfördela de pengar man har till försvaret. Det sistnämnda vore ett säkert politiskt självmord.

Vad ska man då göra? Jag har ett drastiskt förslag som skulle fungera för att avskräcka en eventuell fiende från att anfalla;

I landet finns runt 300.000 jägare. De är vana att röra sig i skog och mark, har säkerhetsskåp för sina vapen, samt vet hur man hanterar dessa. Mitt förslag är helt enkelt att man köper in bra prickskyttegevär med kikarsikten till dem och delar ut. Man har på så sätt förberett för ett gerillakrig, om landet skulle ockuperas. Om ett bra gevär med kikarsikte kostar runt 10.000kr skulle totalsumman bli runt 3 miljarder. Det är knappt 10% av dagens försvarsbudget. Varför då detta förslag? Tja, om man tittar rent historiskt, har reguljära arméer alltid haft problem med prickskyttar och gerillaverksamhet. Kriget i Afghanistan är ett exempel idag, men det finns massor med andra i historien.  Vidare kan man köra kanske någon veckas militär utbildning för jägarna samt hur man bedriver ”sniper”-verksamhet och överlever i naturen, så har man skapat, om inte ett försvar, en faktor som borde vara ganska avskräckande för varje potentiell ockupationsmakt.

Om nu landet skulle hotas framgent, och FRA vet var, när o.s.v. spelar det mindre roll eftersom försvarets numerär är så larvig att man inte har en chans. Det inser även ÖB och det är just därför påtalar att ”försvaret” skulle i bästa fall klara sig en vecka.

Jag tror inte heller det vore speciellt effektivt eller verkningsfullt att skicka Cecilia Widegren, till det angripande landet för en presentation om hur effektivt det svenska ”decentraliserade försvaret” är, samt ett möte med angriparna i bästa svenska konsensus-stil för att uppnå enighet och så alla är informerade.